Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 3

jag gifvit dessa herrar mitt löfte att försöka återföra lugnet.p Det vill säga att herr majoren jemte dessa herrar, sade Aren med ett ironiskt leende, vill sälla sig till oss. Glömmände sig, stampade Gyllensten i merken. Herre, vet hvad ni säger ! Ja, det vet jag Gud ske lofy, svarade Aren med den fullkomligaste köld. Nu tog ekonomidirektör L. till ordet: Kommissarien förstår nog att det är vår mening att förmå bönderna sansa sig samt öfvergifva det fantastiska företaget. Deras tilltagsna förhållande har jagat assessor T. från sitt hus; ingen vet var han är! Jag vet det, sade Aren med stark tonvi-st, och det går ju an att herrarne försöka sia öfvertalningsförmåga på de bönder som här vaka jemte mig.n Hans röst kallade dem tillsamrhans. Major Gyllenstån höll till dem ett tal, hvars resultat blef att en bonde steg fram sägande: Här svara en för alla, alla för en; och svaret är att det äf bäst herrarne vända om dit hvarifrån de kommit. Här finnas flera bönder än herremän på ön, och kan det drabba dem samma öde, hvilket drabbat de sar vi fått i våra snaror, nemligen att blifva fångar! Gyllensten upplyfte käppen mot bonden, som i detsamma höjde sin långa stör. Skyndsamt trädde Arån emellan, Vändande sig till bondep; sade han med en på en gång befallande och bestraffande ton: Icke ett hår röres på den gamle mannews hufvud! Om öns ståndspersoner,, fortfor Arån, vändande sig till Gyllensten och hans följeslagare, tro att det är mot dem vi äro fientligt sinnade, är det. ett stort misstag; vår afsigt med de åtgärder vi tagit ör att försvara