Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 3

Ehura Ryssland tyckes. vara fallkorligt. försäkradt om de Täclöa ar det ömellorth icke försommat att befästa vissa passager, bland andra v igen från Kexholm till Wiborg och de tränga passen vid Porro-Salmi, der den svenske hjelten Gripenberg ined endast 600 man slogs i 9 timmar mot 7000 r:issar och tvang dem att retirera, med slagfältet betäckit af deras lik. Med ett ord, män har befästat de få vägar, som finnas i Wiborgs omgifning, med rediitter och så kallade sågverk, stödda på sjöarne, i hvrilka finnas kanonslupar för att understödja försvaret af dessa defilter och så mycket som möjligt bet åcka denna väg till hufvudstaden. Man kan uppskatt:t till 100,000 man den arme, som här försvarar laridet. Den blir tredubblad om så erfordras och skall försvara sig på denna sida till det yttersta. Man bör ej glömma att kejsar Nikolaus sjelf sagt, att han hellre ville afstå Polen än förlora en fots bredd af Finlands jord. Man gör sig hos er en oriktig föreställning om fiknarne; man inbillar sig ått de skola resa s:g emot Ryssland så snart de allierade flottorna visa sig. WUtan tvifvel äro böndernas hjertan ännu fästade vid Surge. Då de fält en ny herrskare bafrva de ingalunda dermed fått minskade bördor. Långt derifrän. Bonden vet. att grundskatterna i hans land icke undergått sedan 1809 samma modifikationer som på andra sidan Bottniska viken; att han blifvit in sad genom betydliga tullafgifter och ofan peltaxor, så att utlagorna Aro mycket tyng voro under det svånska väldet; att oaktadt E behävlitsin egen lagskipning, så har dock czare efter annan inblandat sig deri på ett godtycklig samt att den ryska adminisirationen är utsn kon irollez. Men presterskapoat, adeln och en det bafva icke bibehällit on sympi ifrigt har ryska rezeringen i a nde på följt samma politiska system som sä väl h henne i andra med kejsaråömet förenade länd har öfverhopat dess adel och dess medelklass med szunstbevis. Den sednare bar bekommit vissa pririvitegier; den förra har blifvit smickrad genorn hållas i armån, i flottan och i den civila tjenps:en; man har fästat dem vid Ryssland genom ryska giftermål. Sådana adelsmän, på hvilka hon icke kuranat ita, har bon skickat längt bort, till Kaukasus k till Georgien meå grader som smickrade deras kärlek: med: ettorå hon har dolt landsflykten i en gyllene slöja. Finska adeln, presterskapet och borgerskapet mnnderstödja med alla krafter ryska regeringen; de buiva gjort det och de skola göra det framdeles, tvilia. ej tlerpå, af samma skäl som den moskovitisia aricstokratien. Man omtalar vissa familjer, som frivilligt uppoftrat flere års inkomster för att understödja kro. 280. Jag sade i ett föregåenderbref. sit alla dagliga tidningar; periodiska skrifter åc. see:-fingo fritt inkomma i Ryssland; men jag har glömt alt säga er; att revyer, broschyrer och böcker för eller mot Ryssiand åtnjuta samma frihet... Deuxbaltangerna äro tppslagna på vid gafvel för alla litterära alster. Och — en särskild sak — sådan är den disciplin, som caar Nikolaus vetat bibringa-sitt folk, att ingen utom utländningarne läser dem. Man har sagt och repeterat ända. till afsmak, att den nuvarande kejsaren är mycket mild. Utan tvifvel ligger det mildhet i botten af hans karakter, men var säker atti fall. omständigheterna skulle visa sig för honom på samma sätt som. för hans far, så skulle han vara lika oförsonlig som denne: Statsskäl skola qväfva den mildhet som man sä högt förkunnar. Jag säger er ingenting omrden-scen af sentimental och bullrande ömhet, som har egt rum i palatset med skolbarnen, och hvarät man mycket roat sig i salongerna. I detta ögonblick, då jag skrifver, bör den vara er bekant;och det är således onödigt att jag dermed upptager er tid. I sjelfva verket är intet förändradt. Kejsar Nikolai anda beherrskar Ryssland genom Alexander II, som med få ord-sagdt endast är sin fars vikarie och ingenting annat. Alexander II är, hvad man än må säga, icke böjd att förändra ministeren eller modifiera landets politiska institutioner. Man väntade här att czaren skulle inviga sin regering genom en mild handling, att statsfångarne sedan 1825, som nu till största delen äro skröpliga gubbar och väl värda all medömkan, skulle få nåd. En sådan amnesti intresserar ett stort antal mäktiga familjer, som redan flere gänger sökt beveka Alexander II:s bjerta. Men hans majestät svarade dem, som åtagit sig deona svåra och ädla mission, att han sä högt respekterade sin faders ätgärder, att han icke kunde annat än ogilla dem, som hans fader ensam kunde gifva nåd, och derpå antog ban denna mörka och stela blick, för hvilken han är känd, och som gifver honom ett sådant främmande utseende, att raan aldrig kan beskrifva det, samt tillade med bitter ironi: man må ej tala derom vidare med mig och låta dessa menniskor (de dömda) i lugn jaga efter soblar. Furst Troubetskoi, den gamle diktatorn, är nu 60 är; han och hans maka, som följde honom till Siberien och sedan skänkt honom fem barn, hafva icke, oaktadt alla slägtens bemödanden och supplikationer, kunnat erhålla minsta förändring i sin belägenhet. — — Och likväl begärde de intet annat än att för barnens skull och för deras uppfostran få tillåtelse att bosätta sig i grannskapet af nägon större stad. Alexander II har visat sig lika oförsonlig som fadern. Kejsar Nikolaus är död! lefve kejsaren... Nikolaus! Hans politik, hans hat, hans fiendskap, hans oförsonlighet äro hans efterträdares nödtvängna följeslagare!!! Med sådana tecken börjar detta nya välde, midt i 19:de seklet och år 1855, då ortodoxien predikar ett utrotningskorståg emot turkarne. Landtstormen, som man velat använda som en fågelskrämma, en hotelse, erinrande om Dschingis Khans folkvandring mot Europa, är ännu icke beväpnad och skall icke heller bli det så snart. Regeringen studsar tillbaka för en sådan åtgärd. Hafva dessa horder en gång kommit ut från sina byar, huru skall man då få dem dit tillbaka? I Ryssland förblifver hvarje individ, som är gjord till soldat, fri, och likaledes hans hustru och barn, gossarne under 10 är och fliekorna under 12. Om dessa -menniskor trodde sig vara befriade från lifegenskapen! Och vidare fordras det för att låta dem marschera både föda och kläder. Skulle deras herrar ståut med alla dessa bördor? Man aktar sig för sådant tills farans stund är inne. Icke desto mindre är uniformen föreskrifven; den skall vara lika öfverallt, det vill säga en lång, grå rock af linne eller kläde och en regnhatt med ett hvitt kors framtill, såsom sjöbeväringens, hvarom jag talade i ett föregäende -bref. Man vet icke bättre än att repetera hvad man gjorde 1812. Alexander I bildade då 54 bataljoner, sä olika de numerären, som befolkningen i de guvernementer, till hvilka de hörde. Adeln är för öfrigt föga nöjd med detta uppbäd. Den . har redan uppställt mycket manskap, och denna landtstorm skulle vara dess ruin: Väl kan bönden vara fanatiserad af presferna, men han skall likväl icke lemna sitt hem, om han ej blirdertill nödgad och tvungen. Bonden har hittills nästan ensam uppburit hela den tyngd, hvarmed kriget trycker på landet. . Han har gifvit sitt bästa blod; kronån har fördubblat hans personella afgifter, bojaren har fördubblat hans obrok (ränta), med ett ord muschiken: är förkrossad. Han skyller sin nöd påhedningarne, på utländningarne. Emellertid: äro -landtstormens officerare utnämnda. ———— RR SR jag gifvit dessa herrar mitt löfte att försöka!