Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 3

Rekryteringen af dessa officerare synös mig vara nog intressant att förtjena några ord. Ni vet att bland de belöningar söm czarerna gifva officerarne är det en, på hvilken man sätter mera värde än på en dekoration, nemligen att bära wuniformen sedan man lemnat tjensten. Det är till följd af detta bruk, som en stor mängd f. d. militärer äro klädda i uniform; mannen och drägten utgöra ett. Alla dessa gamla officerare draga sig tillbaka till sina egendomar, der de lefva gladare än i staden. Man har säledes i hvarje guvernement utvalt bland dessa gamla officerare de dugligaste att kommendera bataljonerna i det distrikt der de urvpslagit sina bopålar; de lägre graderna äro uppfyllda med unga seigneurer som, sedan de avancerat till kaptener eller löjtnanter, dragit sig tillbaka till sina gods och försakat att stiga högre. Underofficerarne äro tagna bland gamla afskedade soldater, som hemkommit till ina fosterbygder; de hafva fått uppdraget att inöfva sina bröder i vapnens handterande. Jag slutar mitt bref med en anekdot, som visar huru otroligt stor czarens myndighet är, och huru han kan missbruka denna okontrollerade makt. Näågra påstå att kejsar Nikolaus tyckte om att omkring sig förorsaka den lifligaste fruktan. Andra säga tvärtom, att han räkade i häftig vrede då man sökte undfly hans närvaro. Hans läkare hade tillrådt honom att hvarje morson, genast sedan han stigit upp ur sängen, taga en promenad till fots, och för att efterkomma detta råd passerade han fiera gånger rundt omkring palatset. En dag gick han emot sin vana ända till köken och blef igenkänd af en köksdräng, som tog till flykten så fort han kunde. Kejsaren blef uppretad deröfver, sick in i anrättningsrummen, lät kalla den straffvärde ch sade till honom: Emedan du är så rädd för mig,. :;å skall jag skicka dig så långt bort att du ej möter mig ofta; jag gör dig till soldat.. Samma dag blef den oskyldige, som var familjfar, rakad och afsänd: till Krim med ett detaschement rekryter. Och se här ännu en anekdot: För ett år sedan gick ännu kejsar Nikolaus på baler och spektakler. Han tyckte om att öfverraska de örnäma, som gåfvo fester, och hos hvilka de unga. torfurstarne; som alltid voro inbjudna, gerna infunnoig för att roa sig med dans och isynnerhet vals. En afton hörde han att det var en fest hos furst F...; han åkte dit i en släde, steg upp och gick in i smårummen utan att låta gifva sin närvaro tillkänna. I detta ögonblick samtalade en ung finsk baron med en ung dam, som förtroligt stödde sin arm på hans, och i detsamma de gingo från det ena skämtet till det andra, ställde sig kejsaren plötsligen framför dem. Kavaljeren lemnade hastigt sin dams: arm och flyttade sig för att låta czaren passera. Denne såg denna rörelse af fruktan; nästan af förskräckelse; han stannade, rynkade ögonbrynen och nalkades baronen, sedan han betraktat honom med en sträng blick: . Ni är ännu bra ung, min herre,, sade han; derföre vill jag gifva er ett råd. Ni bör veta att dä man har äran ledsaga en dam bör man icke låta. störa sig af någons. icka. ens af -kejsären. Derpå. gjorde han en gest-med handen och tvang dermed ynglingen att erbjuda sin ärm ät den unga damen som han lemnat. Kejsaren steg. undan för att låta dem passera. Jag reser i öfvermorgon till -Moskwa och: daterar mitt nästa bref derifrän.