inspektoren i Waldemarsvik, Hallberg, än äfven yngingen Collin, som biträdt vid Linköpings postkontor såsom postskrifvare. Collin, som nu ej längre var vid postkontoret i Linköping anställd, utan begifvit sig hit till Norrköping, der han har sin moder boende, mottog, derstädes kallelsen till förhöret, som skulle ega rum i ondags, och afreste ifrån Norrköping dagen förut. Emellertid blef polisgevaldigern här i staden, Larsson, beordrad att resa Collin i förväg, för att hindra all kommunikation emellan t. f. posimästaren Hallberg i Linköping och Collin, hvilket äfven lyckades så, att Collin och Hallberg ej sammanträffat då förhöret i onsdags, kl. 8 f. m., iöretogs i borgmästarens, t. f. s.adsfiskalen i Linköping notarien :!ays samt Essåns, Jäderins och Larssons närvaro. Vid detta förhör erfor man att postiljonen, som medförde Kalmarposten till Linköping, ankommit kl. !, 2 natten emellan d. 27 och 28 Mars; att, enligt postiljonens utsago, Collin dä emottagit posten; att, utom Collin, på expeditionsrummet ej någon annan innevarit än en betjentgosse, som legat till sängs, bakom en afskrankning i rummet, utan att under tiden till kl. 6 hafva varit vaken; att postmästaren Hallberg först kl. 6 på morgonen nedkommit i expeditionstummet, och att snällpost vid 3-tiden, samma natt, ankommit och blifvit expedierad samt afgått kl. 5. Collin, tillfrågad om debså ortiständigheter, kunde ej erinra sig hafva emottagit nämnde post, ej heller förklara huru eller af hvem såtllposien blifvit expedierad; lika litet hade postmästareå Hallberg någon annan upplysning att meddela, än att han först kl. 6 nedkommit i expeditionsrummet, då snällposten var affärdad och den ordinarie posten ordnades till af gäng samma dag. Förhöret slutade si!unda, att ä Collin af stadsfiskal Hay yrkades häktning, hvilket påstående äfven beviljades, och skulle nytt förhör i denna undersökning hållas d. 16 Maj, då äfven den postiljon, som fört snällposien, borde höras. Collin, en 18 års yngling, som förut anklagat icke mindre f. postmästaren Hallberg än äfven postmästaren Baumgarten i Skeninge för genom postföriogen bedrifset lurendrejeri, hade på grund deraf blifvit ifrån sin befattning vid postkontoret i Linköping skiljd, under det undersökningen rörande detta mål, ännu ej afgjordt, vid behörig domstol handlades, men sedan blifvit, detta oaktadt, åter anställd vid Linköpings postkontor, tills han efter den 28 Mars äter lemnade denna sin befattning. Att Collin blifvit af landshöfdingeembetet efterlyst hafva vi sett af flera tidningar, ehuru vi ej kunna rätt förklara denna åtgärd, då Collins vistande i Norrköping för ingen del var en hemlighet för polisen härstädes. Framtiden skall visa, som vi hoppas, huru med denna sak sig :rätteligen förhäller; det vissa är, att äfven nu Norrköpings polis har häfdat sitt rykte för fintlig uppmärksamhet och ett besinningsfullt sätt att gå tillväga.