visar sig verksam i förbättrade, fruktbringande metoder och resultater deraf, i samma mån har man lyckligtvis insett, af huru omätlig vigt det är att se sig om-efter och förskaffa sig de medel hvarigenom dessa förbättringar vinnas. Vetenskapen står nu för tiden ej isolerad och yfves öfver sina abstraktioner; praktiken hånler ej Heller nämerå åt de tomma grubblerierna. De räcka hvarandra vänskapligt handen, och gå att stödja hvarandra och att åt hvarandra bereda högre aktning och värdefullare segrar. Så har man i fråga om landtbrukets mera rationella bedrifvande vunnit den öfvertygelse, att ett af hufvudvilkoren derför är att tsga kemien till hjelp, för att känna den jord man brukar, för att behandla den så, att den lemnar högsta afkastningen, för att vårda den så, att den varar längst i fruktbarhet. Vid rikets landtbruksinstitut hafva vetenskapligt bildade kemister derför blifvit anställde, som meddelat eleverna undervisning i de till sin kunskapsgren hörande ämnen, och som förrättat de prof på jordarter m. m. som för institutet sjelft varit nödigt. Men deras tid har ej medgifvit att härutinnan med upplysningar och råd tillhandagå de många jordbrukare, som i dessa hänseenden varit frågande och vettgiriga. Behofvet af en agrikultur-kemist — läses i Arrhenii Tidskrift, 1855, M 2, sid. 122 — har länge hos oss varit kändt och erkändt. Aflöning till en sådan har ock af Rikets Ständer beviljats. Men tjensten har icke dess mindre blifvit otillsatt. Under sådana förhållanden och intill dess en riks-kemist blifver att tillgå, är det väl, om enskilda personer afhjelpa den erkända bristen; — och vi få sålunda rekommendera hr doktor Hambergs laboratorium för landtbruket och näringarne, under tillönskan att uppmärksamheten mer och mer må riktas åt de vigtiga upplysningar som genom kemien kunna erhållas för jordbruket. Men ej blott för jordbruket i allmänhet. I England -har inrättats ett Analytical Sanitary Commission, som har till uppgift att granska de födoämnen, hvilka af den stora allmänheten dagligen begagnas. Det är allmänt bekant, i hurustor skala förfalskningar ej blott af-kolonialvaror utan ock af inhemska produkter förekomma, och huru på helsan angripande, ja för lifvet vådlige ofta dessa bedrägerier visat sig. Trasvargen, som stjäl en sak äf några skillingars värde, är utsatt för lagens hela stränghet och vanärans straff; må då icke heller den systematiske bedragaren, som bestjäl oss icke blott på våra penningar, utan som i vår mat och dryck undergräfver vår helsa; ostraffadt våndra aktad och ära ibland oss. Detta är en sanning ej blott i England utan lika mycket hos oss. Huru Ha utbjudes ej genom annonser i våra tidningar, som innehåller mer eller mindre skadliga ämnen? Huru ofta har det ej händt, att sjukdomar vållats af grannt målad konfekt? Man har ju sett pickles, inlagda plommon, grönt tå, Cayenne-peppar, anjovis-sås m. m. försatta med mineralfärger, som väl gifvit en vacker yta, men ock inedfört illamående. Huru vigtigt vore det således ej för hvarje konsument att vinna visshet om de ämnen han använder i sitt enskilda lif, för hvarje importör att lära känna den vara han införskrifver? Man anställer apoteksvisitationer för utrönandet af våra medicinaliers beskaffenhet och äkthet; men icke ens sundhetskollegium anser sig ha tid att undersöka ämnen som notoriskt befunnits skadliga. En enskild person har derför velat tillhahdagå allmänheten med dylika upplysningars meddelande. Och då vi ibland annonserna intagit dr Hambergs anmälan om inrättandet af ett kemiskt laboratorium (i hvars tariff de billiga prisen säkert ej skola vara minst öfverraskande), göra vi det under den fulla öfvertygelsen att allmänheten skall veta att uppskatta hans oegennyttiga nit, och att dr re skall hafva att glädja sig åt den tillfredsställelse hvilken hans gagnerika verksamhet otvifvelaktigt skall förtjena.