Aftonbladet – 30 april 1855, sida 3

äro de visst ieke och kunna det icke vara på så sätt som de bildas, och troligen är det detta som Svenska Tidningen menar dä den säger att vi äro utan generalstab. : Vi komma nu till artilleriet, som hela Europa tillerkänner en utmärkt duglighet enligt f. d. generalstabsofiicerns påstående och der ingenting fattas mer än blott hästar. Man kan märka att artikelförfattaren vid sin genomögning af svenska armåns rangrulla slutat att bläddra i och med generals aben; ty hade han fortsatt sä långt som till artilleriet skulle han sett att äfven officerare fattas, i thy att 25 offcersvakanser här äro upptagne. Ätvenledes hade ban troligen: vid det:a vapen iiksom vid generalstaben företagit en liten utgallripg med ålderdomen, alldenstund i rullan opptages 1 officer som är 87 år, 4 öfver 65, 6 öfver 60, 10 öfver 55 och 14 öfver 50 äro Af dessa kunna säkerligen icke sä särdeles många gå 1 fält. Dessutom bör tagas i betraktande at: en stor del af generalstaben utgöres af artilleriofticerare, och Hera artilleriofficerare hafva andra vigtiga kommenderingar, hvilka de äfven i händel:e af krig troligen komma att behälla. Lägger man härtill de som af sjakdom äro förhindrade att äfven i fred göra sin tjenst, så erhåller man ett litet nätt afdrag å den beräknade officersnummern vid detta lilla vapen. Nedpruiningen i deras antal kan man tryggt beräkna till omkring 40 procent. Hvarest skall således befäl till de omtalade reservbatterierna, tagas? Ty tager man beväringsmanskap at servera kanonerna, så bör man 7.l åtminstone h fva skickligt befäl och underbefäl att påräkaa om n:gonting skall kunna uträttas, ty blifver detta sednare sammanrafsadt, så kommer icke en större och utmärktare skicklighet mer än väl att ippväga ett slörre antal., hvilket artikelförfattsren anser vara fallet inom artilleriet. Äro både befäl ock servis rekryter, så uppväger heia tillställningen ingenting alls. Dess2 förhälanden synas f. d. generale stabsofficern icke tagit i tillbörligt betraktande då ban rosar artillerintrustniogen och ordar om att vid densamma ingen väsentlig brist förefiones, ty brist på skickligt befäl måtte väl vara en bland de vä sentligaste brister åtminstone vid artilleriet, Påtagigen anser artikelförfattaren svenska ariilleriet nu vara i lika godt skick som under Cardells tid. Beklagligtvis är detta en grym villfarelse. Iis sont paess ces jours de fåte, för detta vapen och detta har sin grund deruti att vederbörande under en läng tidrymd endasi tänkt på att anskafta materiel c., men försammat att vidtaga sådana åtgärder som kunnat hålla befälet fulltaligt, hvilket isynnerhet v.d ett sä egendomligt vapen som artilleriet varit ett stort fel cch äfven misshushållning, emedan om man har räd att anskafta och ucderhålla en dyr materiel, sä mäste man ha råd att hålla tillräckligt och tjenstbart befäl som på det möjligast nyttiga sätt kan begagna denna materiel; eljest uträttar den sannerligen föga.