Aftonbladet – 30 april 1855, sida 3

Några ord till genmäle å f. d. generalstabsofficerns artikel i Aftonbladet den 16 April med öfverskriften Äro vi verkligen så eländigt rustade för ett krig som Svenska Tidningen påstår,. (Insändt.) Författaren till nedanstående vill endast yttra sig om 2:ne punkter i ofvannämnde artikel, nemligen de som röra generalstaben och artilleriutrustningen, och dervid söka visa att f. d. generalstabsofficera set betydligt i rosenrödt vid behandlingen af desamma. Att vi icke äro utan generalstab som Svenska Tid ningen påstätt, bevisar artikelförfattaren på det sätt ait han helt enkelt slår upp svenska armåns rang rulla, hvarest han finner en ganska respektabel sam iog med namn. Härifrån afdrager ban alla, hvars slder och sjuklighet göra dem odugliga för ett falt tåg och resten pästår han, mästa ovilkorligen vars skicklige gvneralstabsofficerare, emedan de genomgätt Marieberg, der en ganska svår examen fordras. Vi vilja nu litet mera detaljeradt söka genomgå generalstabsofficerares daning här i Sverge, för att söka visa att man icke får draga en så fördelaktig slutsats af Mariebergsexamen som artikelförfsttaren gör, hvilken tyckes tro att denna examen gifver ett odisputabelt vits ord om militärisk duglighet. Orättvist vore att förneka det den unge officern ä Marieberg får lära mycket som ställer honom på en jemförelsevis hög bildningsgrad. Han absorberar en massa med matematik, mekanik, fysik och d:o chemi, af hvilket allt en generalstabsofficer icke skulle behöfva veta fjerdedelen för att ändå vara utmärkt skicklig i fält. Vidare f:r han låsa taktik, krigsbistoria, fortifikation, topografi, och artilleri — alit ämaen som tillhöra hans yrke att känna. Inogen kan således bestrida att han i det teoretiska bör ega ganska goda insigter. Men huru står det deremot till med det praktiska elementet vid detta läroverk? Jo! ena sommar anställas ö niegar i målskjatning med sanoner, i fortifikationsarbete, i rekognoscering, det är sanct, men dessa öfoingar äro för korta, för otiilräckliga och kunna knappt gifva honom en aftiägsen id att praktiskt använda allt det3teoretiska han inhemtat. Läroverket synes sålunda endast afse att bibrioga eleverna goda teoretiska kunskaper samt seaan Öfrerlemna åt hvar och en att praktisera bäst han kan ätkomma. De få af eleverna, som efter slutad Mariebergsexamen rekrytera topografiska kå ren få också i rekognoscering, terränglära m. m. praktiskt inöfva sig, men huru gär det med de elever som endast hafva till syfte gencralstaben? Jo! de xommenderas att tjenstgöra i landiförsvarsdepariemevtets kommandoexpedition 3:ue månader samt skrifva en fransysk öfversättning och 57 AI med kompetente till inträde i konungens genes. ...s. De este förblifva derefter skrifvare helt enkelt och in gentiog annat. Det finnes t. ex. generalstabsoffice rare, som kanske icke gjort 2 möten vid det regemente de tillhöra. Hura olika mot i andra armåer, der det är ect vilkor för inträde i generalstaben att hafva tjenstgjort på alla 3 vapnen? Både gene:alstabsofticerare vid militärdistrikternes staber och de i kommandoexpeditiocen blifva ganska öfvade i expeditionsgöromål, riktiga knifvar i konsten att uppsätta en gållik skrifvelse, men egentliga militära egenskaper förvärfva de visst icke. Vid distriktsstsberce få de visserligen någon gång bevista en och anuan enkel fältmanöver, för det mesta sig alltid lik, men de festa göromålen under inspekiionsresorna äro dock mönstriogar och bröd mönsiringar. På de större läger som örekomiwa användas mycket sparsamt generalstabsofficerare, så vida de icke tillika äro anställde i de kongliga personernas enskilda staber. Det vore derföre orättvist att af generalstaben, sädan den nu är, begära mera. Skicklisa expeditionskarlar i likhet med civila embetsmän kunna de vara, men taktiskt bildade stabsofficerare, som genast uppfatta terrängen och å densamma med talang kunna leda militära rörelser,