Aftonbladet – 30 april 1855, sida 3

än de, som utan motstånd låta sig ledas, ty man vet att ganska bra begagna sig af deras talent för att genom dem verka på de öfriga. Mången äfven af de maktegande inser väl redan till hvilken afgrund det lider, men våga ej säga något. — Det hör till finnens karakter att misstro och betänka sig i det längsta; det måste så att säga utmjölkas ur bonom, om han skall komma fram med något. Jag hörde nyligen en bonde, som yttrade sig om kriget sålunda: Nog säger kejsaren att han strider för religionen emot hedningar; men huru kunna engelsmännen vilja beröfva oss vår religion, de som hafva spridt kristendomen till de mest aflägsna länder och som hafva gifvit oss biblar och nya testamenten. Inte tror jag att allt är sannt som våran kejsare säger., — Vårt finska garde ligger för närvarande i Polen, der det hopsmält till knappa 400 man från de tusen som förra våren utmarscherade härifrån. Likväl bar det hela tiden blifvit rekryteradt från Finland, så att åtminstone 1000 man hafva strukit med. Kapellmästaren är här för närvarande för att samla musikanter, emedan blott tvenne återstodo af hela kapellet. En förskräckligt härjande typhus har decimerat icke blott deras utan ännu mer de ryska truppernas leder, som ligga der i osunda läger. Så far man fram med vårt garde, som man emctlag och författning sänder utom landets gränser, — Vi hafva en lag — på papperet, och våra högre embetsmän styra etter godtycke. Här är en guvernör, jag vill ej tala om general ., mäktigare än konung Oscar i Sverge. Våra finanser äro förstörda. De penninga som vi under dessa 40 fredsår hafva ihopsamlat äro förstörda och dertill äro vi skyldiga åt ryska kronan. Dä vi behöfde penningar till några större företag, då sade generalguvernören hvad, skall ni onödigt vidröra edra besparingar; nog lånar ryska kronan åt eder., Så skedde och nu, då man förstört de några millioner, som Finland hade samlat, på krigsångfartygs uppbyggande, kanonbåtar, telegrafer (som äro kasserade, för att anlägga elektriska), indelta armens uppsättande och till annat, som räknas till landets försvar, — nu återstår blott vår skuld till ryssen, som nu har oss fullkomligt i sina klor. Huru länge skall allt detta fortfara, huru länge skall Finland lida detta? Skall ej den dag randas då äfven Finland skall blifva fritt och få sin sjelfständiga plats bland folken? — Skall ej äfven för Finland födas en Gustaf Wasa, som kan befria sitt folk från tyrannens ok? Jag sänder dig en skrift), som man först trodde vara af vår finskt-ryskt ortodoxa erkebiskop, som upptog i sin meritförteckning att han hade lärt sina barn ryska språket. Den skall vara af kyrkoherden Hedberg skrifven på erkebiskop Bergenheims befallning. Då han var rest till Åland på inspektions resa, hade : an med sig ettstort antal exemplar och utdelade deraf åt allmogen. Läs sjelf och döm. Nu till sist ännu litet af veckans chronique scandaleuse. Då W. tillika med sina postandar skulle aflägga trooch huldhetseden, så lät han i embetssalen på väggen uppställs kejsar Alexander II:s porträtt, och derifrår nedtaga Nikolai konterfej, som placerades i jen vrå bakom en stol. Derefter sade han: Nu, förrän vi skrida till ett så vigtigt göro mål, vill jag uppläsa för herrarne några strofer ur en skrift som nyligen utkommit. Den heter Ett ord i sinom tid c. och hvilken skrift jag även rekommenderar till hercarnes synnerliga begrundande. Sedan han deraf uppläst något, frågade han om de ej syckte att denna bok var utmärkt väl skrifven, hvarpå alla instämde i chorus jan. Så tade han bön och sedan aflades eden. Är det ej charmant? Han, den cyclopen, som då Nikolaus lefde kröp i stoftet för honon ban skuffade nu hans bild i en vrå bland anat skräp. Något annat, ej mycket sämre: Då general. G. Berg reste till Petersburg , gick en öfversie v. S. upp till pastor 5., sop kulle predika följande söndag, och bad bonom att han då skulle vppläsa en bön för h e:g lyckliga resa; men deane prestman svasade, att han ej kunde göra det utan på skrifilig befallning. För litteratursällskapet kom mer snart att gifvas en konsert som länge bar blifvit uppskjuten för kejsarsorgen. ) En predikan: Ett ord i sinom tid till tröst och förmaning etc. för Finlands inbyggare. Af en ordets tjenare.n.