Aftonbladet – 30 april 1855, sida 3

(Insändt.) Ett ord till landtbrukare. I tit. tidning n:o 91 står införd en väderleksspå dom för nu instundande sommar af den bekante väderleksspåmannen A. Kloster i Slesvig, som, med anledning af den af honom förespådda väderleken, isynnerhet af mycket regn och mycken värme, lofvar ett mycket fruktbart år. På det allmänheten här i Sverge ej må fästa sig för mycket vid denna spådom, vill jag dervid göra följande anmärkningar : Då spådomen är uppsatt i Slesvig torde den endast vara gällande för det landet och dess närmaste Jatituder. Skulle dessa väderleksspådomar i det mellersta och öfra Sverge inträffa, torde, enligt der gjorde erfarenheter, resultatet af årsväxten blifva motsatsen af hvad spåmannen förmodar, nemligen ett ofruktbart år. Åpril våt och Maj kall fyller bondens lador all, säger den gamla bondepraktikan; och detta tyckes grunda sig på naturliga orsaker. Regnet i April månad upplöser kälen och gör marken i tid tjenlig till brukning, kölden i Maj månad och ej mycket regn luckrar jorden och gör den tjenlig till behandling för vårsådden, som, efter en vinter sådan som den förflutne, ej bär kan verkställas förr än i Maj månad. Kölden i Maj säges äfven förstöra en mängd för sädeskornen skadliga larver. Regn efter vårsådden, ända till midsommar eller t. o. m. till Juni månads slut, anses välgörande för både åker och äng, eller säd och gräs, fast skadlig för fruktträden som stå i blomning, om det blir ymnigt. Regnet i Juli och augusti månader är, då det kommer ofta och häftigt, alltid skadligt för årsväxten och hinderligt för bergningen af både säd och hö; kommer dertill stark värme, så kan både säd och hö taga skada genom groning i axen och röta i höet, Hässjor för höet och torkrior för säden äro då nödvändiga anstalter som kunna förekomma stora förluster; men förundransvärdt nog äro sådana inrättningar mera sällsynta i vårt land, t. o. m. i de orter der tillgång på virke för dylika byggnader ej saknas, och kan svårligen rklaras annorlunda än genom det svenska folkets i allmänhet tröghet att antaga något nytt, det må vara aldrig så ögonskenligt nyttigt. Den religiösa vanan stt omedelbarligen, äfven i sådant der menniskan fått åliggande att sjelf tanka och o-dna för sig, lemna ullt åt Guds försyn, och att anse allt som händer, äfven väderleksförändringar, direkte komma från Gud, såsom straff eller belöning för onda eller goda gerningar, och som flitigt predikas af en stor del prester, nemligen sådana som hata folkskolan och ej vilja att folket skall inhemta upplysning om naturens krafter, och derjemte utveckla sina förståndsförmögenheter, torde äfven hafva sin del i denna försumlighet. Ruru nu härmed än må vara, vill jag räda den svenska landtmannen att ej sätta för mycken tro till den slesvigska spåmannens löften om ett fruktbart år, utan fast heldre med goda anordningar söka på förhand mildra de olyckor som kunna härflyta af ett ofruktsamt. Gud ger väderleken, men han har derjemte gifvit menniskorna förstånd för att begagna den till sitt bästa, och ej för att slumra bort hans gåfvor. Henry.