Aftonbladet – 25 april 1855, sida 2

vilkor, på hvilka de förenade makterna skulle samtycka att underhandla om fredens återställande. Dessa vilkor innefatta det som man blifvit ense om att benämna de fyra punkterna. EmelHertid bestämde Tyskland sig icke, och medan noter och :motnoter; vexlades -mellan Wien, Berlin och S:t Petersburg, fortfor kriget och utvecklade sig på Krim; Frankrike och England kämpade utanför Sebastopol för den gemensamma saken, och de bortslösade sitt blod för attbetrygga Europas sjelfständighetoch jemvigt. Omsider frågade oss Österrike, om vi samtyckte till: att ännu underhandla på grundvalen af de fyra garantipunkterna. Tveksamheten var långvarig i de båda förenade makternas råd. De ansågo sig, efter så ärofulla ansträngningar och så smärtsamma offer, efter att hafva vunnit tvenne segrar, vid Alma och vid Inkermah, då deras härar belägrade Sebastopol och deras iptior höllo Svarta hafvet besatt, hafva rättighet att fordra mera. Men vigten af ett förbund med Österrike, för freden liksom för kriget, behöll öfverhand öfver dessa rättmätiga fordringars ingifvelser. : Fördraget af den 2 Dec. blef vinsten af denna politik. Det är sålunda af undseende. för Österrike, af önskan att sluta ett skyddsoch anfallsförbund med denna makt, och för att gifva Tyskland ett otvetydigt bevis på hofsamhet, som vi hafva. gått in på att öppna underbandlingar på grundvalen af de fyra garantipunkterna, dock förbehållande oss att dertill foga hvarje annat vilkor, som kan blifva en följd af krigets vexlingar. A de förenade makternas sida trädde denna handling af hofsamhet på intet sätt för nära deras värdighet eller de fördelar, som de för. svara; ty i sådant fall skulle de icke hafva samtyckt dertill. Ett af två: antingen måste dessa underhandlingar föra til målet, eller måste de stranda. Om de föra till målet, så erbåller Europa genom de fyra garantipunkterna vilkor, som grefve Nesselrode fyra da, så uppträder Österrike, hvars förbund då blir offensift, med vapen i hand, och tyngden aft dess svärd utverkar ganska snart geoom krig hvad kraften af dess inflytande icke förmått genomdrifva på underhandlingens väg. Sålunda var det både i ena och andra fallet, skäl att-underhandla i Wien, på samma gång män fortfor att kämpa på Krim. Hvad fredsvilkoren beträffar, så kunde man icke gerna föreslå några, .som.voro. billigare samt hofsammare och gom: bättre motsvarade Europas rättigheter och fördelar.,. Det är Titt för oss att beviza detta, om -vi samvetsgrannt framställa de afsigter, som legat till grund för dem, och de mål, som de åsyfta. Det första af de fyra vilkoren, hvilket gör slut på Rysslands skyddsvälde öfver furstendömena Moldau, Wallachiet och Servien. och ställer deras frioch jrättigheter under stormakternas gemensamma beskydd, fråntager derigenom Petersburgerkabinettet: de förmenta rättigheter, som det föregaf sig ega enligt: de gamla fördragen, och hvilka blott utgjorde ett medel att slå under sig dessa folk, att beherrska Turkiet, att komma. Österrike närmare inpå lifvet, att hålla handen utsträckt öfver Ungern, för att likasom. år 1812 sätta det i uppror, eller såsom 1848. kufva det, samt att störa hela Europas lugn. Det andra vilkoret stadgar fri skeppsfart på Donau och frigör derigenom alla nationers och i synnerhet Österrikes handel från de moraliska och materiella hinder, som nu lägga band på henne, samt öppnar denna stora flods utlopp för de stater, hvilkas rikedom och försvar hon utgör. Fjerde vilkoret befriar Turkiet från Rysslands religiösa skyddsvälde öfver sultanens grekiska undersåtar, ställer de särskilda kristna trossamfundens företrädesrättigheter under de fem makternas beskydd, samt försäkrar samvetsfriheten, på samma gång som det tillintetgör den myndighet, hvilken czarerna tillvällat sig och hvars politiska syftemål, för att göra bättre verkan, doldes under namnet af ena religionsangelägenhet. Hvad det tredje af dessa vilkor vidkommer, så hafva vi med afsigt uppskjutit det såsom det vigtigaste och mest omtvistade till sist, för att här tydligt belysa det. Till att börja med, huru bör man förstå det? Naturligtvis kan ingen vara belåten med någon tvetydighet i en så vigtig punkt. De förenade makternas regeringar hafva, i medvetandet af sina anspråks rättmätighet, icke fruktat att tydlig: framställa dessa. Ryssland har förvandlat Svarta hafvet till en rysk inasjö; det har småningom der upprättat -befästade platser af första ordningen; det harihärdigt arbetat på att der förskaffa sig en betydande sjöstyrka. Svarta hafvet har under dess uteslutande välde blifvit ett slags framskjuten förpost mot Medelhafvet, och man skulle kunna säga, att då ryska riket förvandlat Sebastopol till en krigshamn af första ordniugen, har det derigenom försatt Konstantinopel i belägringstillstånd. Detta sakernas tillstånd kan ej fortfara, emedan det är oförenligt icke blott med ottomaniska rikets integritet, utan äfven med hela Europas säkerhet. Då Frankrike och England fordra af Ryssland att det skall inskränka sin styrka i Svarta hafyet eller förklara detta haf för neutralt, hafva de rätten helt och hållet på sin sida. Om denna eftergift icke erhålles genom freden eller genom : kriget, : så: vore freden utan varaktighet och: kriget ofruktbart. Och må män noga lägga märke: till; att detta anspråk på inskränkning af Rysslands makt eller förklarande afSvarta hafvet såsom, neutralt icke Ara a rn a oa na a rr EE a ÖN ban mma rörelser och vi vila oc t.f måneder förut förklarade kunna antagas: först efter ett tioårigt olyckligt krig; om de stranRA me KK RA kt RR bt — 0 ——— 2 nder den liufva l