Aftonbladet – 25 april 1855, sida 2

LL . g liggande byarne. Ödmjukt erkänna vi, att vår penna icke eger förmåga att i jembredd med vår inbillning skildra alla de lifiiga, rörliga scener som i detta vigtiga ögonblick tilldrogo sig på fasta Åland. Den sträng i folkets hjerta, som vid detta tillfälle berördes, erhöll genast återklang; den poesi som slumrade hos dessa hafvets barn vaknade och fick lif i samma stund som det heligaste dei jordiskt afseende egde, deras frihet och deras fosterland, var i fara. Liksom i olika delar af landet Ålands natur hade sin egen prägel, hade ock folket i olika socknar sitt särskilda skaplynne. Jomalabonden skiljer sig icke allenast will utseendet men äfven till lynnet från Finströmsbonden, ehuru deras båda socknar gränsa intill hvarandra. Den förstnämnde är eldigare, stoltare, djerfvare, företagsammare; öppnå hafvet omgifver honom på alla sidor, på den oroliga vågen trifves han bäst, och vore namnet Den kristne Vikingen lämpligt för honom. Han är mera sjöman än åkerbrukare, men oaktadt hans ständigt förnyade resor, än till Finland, än till Sverge, stundom till Lifflan och Estland och i sednare tider äfven till Danmark; till Tyskland, är dock den lilla I torfva som sett honom födas, det käraste han I eger, och för denna torfva vore han färdig latt offra sin sista Iblodsdroppa. I Genom beröring med andra länder har han I fått en viss smak för lyx och vällefnad; men äfven i detta begär röjer sig kärleken till fo sterjorden. Och dock knyta de inga vän skapstörbindelser, taga sig sällan någon brud utom sina dälder, klippor och berg. Natten emellan den 6 och 7 Maj intager : en särskild betydelse i Alands historia: På flera punkter uppstodo samtidigt allvar