Aftonbladet – 24 april 1855, sida 2

beskedliga, ty de vilja lysa ossl sade en finströmskarl. De skjuta för högt, inföll en annan bonde, ty kulorna flyga öfver våra hufvuden. Hurrah ! Hurrah ! utropade ålänningarne. Lars Larson, som hade med sig en förträfflig skjälbössa, ) spände den; äfven några af hans kamrater voro försedda med dylika gevär, som med fördel begagnas af ålänningarne, och hvilka på 5 å 600 famnar träffa-sitt mål. Kulorna, hördände hvarandra, studsade mo! klipporna; gevären blixtrade, men slutligen grydde den pånyttfödda dagen; man urskilde hvarandras ansigten. En annan Åurora än den, med hvilken vi nyss gjort bekantskap, uppgick i öster; solens budbärerska framträdde i sin rosenfärgade drägt; en halftimma sednare försvan bon för att lemna rum åt dagens lysande stjerna, som uppgick herrlig på en molnfri himmel. Ryssarne, som sågo att allt försvar var fåfängt, afhöggo hastigt färjlinan för att hindra bönderna att öfvergå på andra sidan sundet. Nu gossar,, sade Aren, hafven j utfört en bragd som historien skall taga i sitt förvar! Historien, hvad vill det säga ? frågade en uog bonde. Det skall du få veta en annan gång!l smålog Gummerus. . Han som i bimlarne bors, inföll med hänförelse Lars Larsson, tar den i sitt försvar; någon annan bistoria, frågar jag ej efter. Och Han som i himlarne bor, inföll Gummerus, till Hans ära skola vi ock på denna ljufliga värmörgösn uppstämma vår sång I Han upptog sjelf den gamla anderika psalmen Ljus af ljus, O morgonstjerna!l Och nu hördes en annan musik än den ) Ett slags gevär som begagnas af ålänningarna.