Aftonbladet – 24 april 1855, sida 2

ookskåp af ek från hofstolmakaren Hansens verkstad; det är rikt prydt med bildbuggerier och kostar fabrikanten 6000 rdr rgs. FRANKRIKE. Lagstiftande kårens session slöts den 14 dennes. Dagen förut hade kåren enhälligt antagit budgeten. Den 16, kort före kejsarens afresa till London, infann sig kåren på Tuillerierna för att till kejsaren frambära de lagar som blifvit uti de sista sammankomsterna voterade. Kejsaren yttrade dervid: Herrar deputerade! Jag har velat säga er farväl innan min afresa och tacka er för den medverkan j gifvit till alla de vigtiga lagar jag under denna session föreslagit eder; min frånvaro blir ej långvarig. Jag tror mig tolka edra känslor, då jag försäkrar Hennes Britiska Majestäts regering, att j likasom jag fullt uppskatten alla fördelarne af förbundet med England (ja, ja). Vi önska alla fred; men på hedrande vilkor, och endast då; om vi böra fortsätta kriget, räknar jag på edert trogna bistånd (ja, ja). Hela församlingen emottog dessa ord med ropen lefve kejsaren. H. M. gick sedan tillbaka i sina rum, hvarifrån han några ögonblick derpå kom ut med kejsarinnan för att begifva sig till messan, åtföljd af prins Jerome och prins Napoleon, de höga embetsmännen och statsfruarne. Angående kejsarens derpå följande afresa yttrar Monitören : Kl. 1, 2 anlände DD. MM. till norra bangården, för att anträda resan till Calais, der de skola tillbringa natten. En betydlig folkmassa, som infunnit sig på platsen och gårdarne, helsade dem med de lifligaste bifallsrop. Sviten består af marskalken Vaillant, öfverhofmarskalk; hertigen af Bassano, öfverkammarherre; generalen grefve Montebello; öfverste Fleury, förste stallmästare och grefve dgar Ney, kejsarens adjutanter; markisen Toulongeon, ordonnansofficer; prinsessan af Esslingen, öfverhofmästarinna; grefvinnan Montebello och baronessan. Malaret, statsfruar; efve Tacher de la Pagerie, kejsarinnans rste kammarherre. Journal des Dåbats söker uti en utförlig artikel ådagalägga att det är på samma gång Turkiets och civilisationens intresse att segelfarten på Svarta hafvet för så väl krigssom handelsfartyg är fri för alla nationer. Svarta hafvets läge är sådant, att det måste tillhöra en makt eller alla. År det prisgifvet åt tvennes rivaliserande sträfvanden, blir resultatet ändlösa strider. För den lösning af Svartahafsfrågan, som bladet i sammanhang härmed förordar, anser det emellertid Sebastopols förstöring icke vara nödvändig eller ens önsklig, liksom ryska flottans oförmåga att mäta sig med vestmakternas gör det likgiltigt om äfven den skonas. Mot denna åsigt opponerar sig emellertid Constitutionnel, och visar angelägenheten deraf att Ryssland icke får tillstånd att passera Dardanellerna, ty derigenom skulle Ryssland vara befriadt från den olägenheten att behöfva hålla två flottor som aldrig kunna ömsesidigt understödja hvarandra. Prefekternas berättelser tala om en viss jäsning i departementerna; äfven i Paris förstäder tror man sig iakttaga en hotande stämning. ENGLANIA