Aftonbladet – 24 april 1855, sida 2

eig till de hundra Finströmskarlarne, onförda af deras prest och längman. GovanserI började Gummerus, nu gäller det att icke förlora modet; de första stegen på vår krigarebana hafva ej varit gynnsamma. De personer vi söka hafva flytt undan oss. Mejor Nejdhart finneg icke på Strömsvik. Icke der ! utropade flera förenade röster. Nå hans kossacker, äro de ej heller till finnandes ? Troligen hafva de äfven flytt, svarade Arön. Jå ha de anat oråd, inföll Jan Janson, den unge man eom först framfördes på scenen 1 vår berättelse. Ett sorl af missnöje och nedslagenhet hördes ibland folket. Det vore också märkvärdigt,, inföll Jan Janson, om vår Herre ej skulle lägga sin välsignelse till så goda uppsåt Låtom 088 ej tvifla derpå, uppmanade Gummerus. Vi se ju af skriften att Gud sjelf alltid beskyddat behjertade krigare som stcidt för en rättvis sak. Han har icke sedan dess förändrat sig. Han är alltid densamme... i går som i dag och desslikes i evighet. Varen icke klenmodige, käre vänner; icke skola vi låta den första sten som möter oss på vägen oroa oss! Mitt råd är att vi tåga åt Förjsundet, och genom att besätta detsamma hindra de ryssar, som möjligtvis kunna gömma sig i skogarne deromkring, att möta sina bröder på andra sidan, Kommissarien Aren och jag hafva redan fattat detta beslut.n Det vilja vi, det vilja vil utropade enstämmigt bönderna. : Det var framlidet långt på natten; men luf-: ten var behaglig, och oaktadt de djupa skug-. gor som utbredde sig öfver berg och dalar,