Aftonbladet – 20 april 1855, sida 1

VV VHVVWBnnn ooo ningsenliga vittnesbörd som af. alla, hvilka i grunden kände Henrik Johan Gummerus, en hälligt lemnades honom. Vid den tidpunkt då vi börja vår berälx telse var han adjunkt hos prosten Wickman i Finström. Gummerus var nu sysselsatt att skrifva sin ottesångspredikan påandra bönedagen, som inföll nästa söndag. Raskt gled handen öfver papperet, under det att allvar och andakt liksom präglade hans ansigte; och den som i denna stund sett honom, hade ej betviflat att hvarje ord som handen nedskrof, utgick från hans hjerta. Ettlätt buller kom honom att vända -sig om; en tioårig gosse, hvars anletsdrag egde en märkbar likhet med länsman Arens, inträdde rummet; Hvad har du för godt-att säga?s frågade Gummerus med sin korta bestämda ton. Pappa ber att magistern ville vara god och helsa på honom på eviga: minuten. Jag skall lära digv, log -Gummerus, vatt ingenting är mindre evigt än minuten efter som den i nästa minut är förbi; gå nu först in till. min hustru och bed henne om en kaka, och sedan hem till din far och säg honom att jag skall komma sednare i afton. Omöjligt kan jag bedja frun om någon kakax, svarade gossen. Nå då skall jag väl göra det.s Han öppnade dörren, sägande till barnet: Följ nu med mig. Och de gingo öfver förstugan in i köket. Detta lilla kök med sina tvenne fönster; sin väl inrättade spis, sitt utmärkt hvita golf och sina hyllor med de blanka kopparkärlen, framställde den -fullkomligaste sinnebild af snygghet och ordning. i Framför spisen stod en-Gvinna, gräddande bröd; hon var i sin lefnads högsommar; hennes fint bildade, väl proportionerade: vext var snarare öfver än under medelmåttan, hyn var