ej annat än lemnavårt fullaste bifall. Vi skulle blott vilja gå ännu ett steg längre, och föreslå utdömmandet af stora katekesens icke blott utanläsning utan innanläsning, fullt öfvertygade om olämpligheten af uiförligare systematiska kompendier i fråga om den kunskap som, sjelf hf, säkrast hämtas ur lifvets och sanningens ospädda källa. Är en sammanfattning af grundsanningarne af nöden, så ega vi ju en sådan i Luthers lilla katekes, som tillika har fördelen af att vara enaf vir kyrkas symboliska böcker. Efter att hafva erinrat derom, att äfven i den bästa af dylika skolor (ur hvilka lärjungen vanligen utgår vid 12 års ålder) det inlärda aldrig kan blifva annat än ett nyttigt kunskaps-underlag, föreslår förf. inrättandet af en högre skola för folkundervisningen, som man skulle kunna kalla folkskolans gymnastum, bland hvars läroämnen endast skulle upptasas sådana som äro allmänt bildande för menniskan, men icke sådana som äro uteslutande egnade att frambringa vanlig herrskapsbildning. Här skulle studierna vara förbandna med kroppsarbete, detta dock icke i skolan, hvilket i stor skala blir opraktiskt — utan på fullt allvar sålunda, att föräldrarne, antingen i hemmen eller genom uppgörelse med dei tjenst utställda barnens husbönder så ordnade för de i allvarligt kroppsarbete redan insatta barnen, att dessa vissa hela eller halfva dagar i veckan finge afbryta arbetet och bevista skalan. Vi ha måhända varit alltför utförliga i vårt referat af ifrågavarande artikel, och särskildt i citationer ur promemorian. Men i ett ämne af så omätlig, så framtidsdiger vigt, bör hvarje bidrag till dess utredning vara välkommet för fosterlandsvännen. Att i frågor, som röra svensk folkuppfostran, citera Thorsten Rudenschölds ord, är föröfrigt nästan detsamma som att uttala det sundaste och bästa som häröfver kan yttras. Det är en i folkens hitoria ej sällan sig uppenbarande, synnerlig Försynens nåd, att då någon stor id skall senomföras, någon verksam läkedom för vissa samhällslidanden beredas, tidens medvetande och kraft framstår likasom koncentreradt uti n för ändamålet med erforderliga gåfvor utrustad individ. Hvad en fast tro, klar omtigt, kärleksfullt nit, outtröttlig verksamhet i lylika fall förmå uträtta, har fäderneslandet örnummit med blicken tacksamt fästad på den nan, hvars namn är oupplösligt förbundet med örhoppningarne om en ljusare framtid för Sverges ungdom, och som,en ny Braut-Anund ör rödjandet af vårt lands andeliga ödemarkor, verkar så troget och så välsignelsebrinrande.