— a a ER de. böra råda, hafva ett godt inflytande på dåde barn och moder. Renligheten måste vara skrupulös och sträcka sig ej blott till rummet, bohaget och klös derna, utan ock till barnen sjelfva. Hon är nyttig för dem direkt, såsom varande, jemte den friska luften, ett vigtigt vilkor för helsa och utveckling. Hon gagnar dem äfven indirekt, ty hon blir en vana, ett behof för dem. Modren som dagligen vid afförandet till krubban ansar sitt barn, söm derifrån uttager det rent, får ock sjelf så oförmärkt men säkert ett behof att hålla sig öch det rena. I krubban måste råda ordning i allt, dock utan stryk och stränghet. Det nykormna rädda, det sjelfsväldiga och bortskämda barnet tämjes genom exemplet af den gamla stammen samt genom vänliga rättelser; det vänjes att dagligen behandlas ömt, att få sina behofver ordentligt tillfredsställda, att få tillbringa sin tid under en opartiskt öfvervakad lek med jemnåriga, om det är så gammalt; det blir gladt utan stoj, det blir stilla utan qväsning. Denna ordning verkar tillbaka på mödrarne genom exemplet och den snart märkbara eftekten på barnen. Denna jemnhet lär äfven mödrarne det enda rätta sättet att handtera barnen, och måste minska, om ej afskaffa, den vanliga hårdheten och de gräsliga svordomärne mot dem. Modrens dagliga efarenhet om det sätt, hvarpå hennes barn bekaändlas i krubban, måste göra henne trygg för barnets tillstånd och hennes arbete lättäre. Den finga wrsättning hon lemnar till krubban gör hennes arbete vida mera produktift än det annars skulle blifvit. Hon hem. tar sitt barn på aftonen rent öch mättadt, med glädje moötseende att få kotäma hem till sig och jollra om dagens äfventyr; eller; om de ännu-är så spödt; för att efter en dags omsorgsfull vård få slutligen kröna verket med den största af sina njutningar, den genom säknaden dubbelt köra, den för barn och moder lika ljufva, att stilla inslumra vid modergbarrhen. Hon mötes icke då vid hemkonisten, kom ofta annars; af ettsmutsigt och