Aftonbladet – 17 april 1855, sida 3

ur en liten läderpåse hvilke hängde kring bans hals; derpå gick han till centralpbtlaren; då kunde Philip ändtligen tydligt se hvad detta kommande och gående betydde: Alla dessa pelare voro underminerade öch 3) edard var i detta ögonblick sysselsatt med luntornas isättande; deras långsamma tändning!skulle lemna-honomgod. tid att komma undan Med ett ord, Val-de-Gråce. skälle instörtag. och förmodligen var detta öde ej allenastbestämdt Annås af Österrike kloster, utan äfven alla . de andra på. den.delen af. de underjorz diska hvalfven byggda! publika palatserna. Vid denna visshet isades Philips blod af fasa; han kunde ej låta ett dylikt brott verk ställas; men hurt hindrar det? Ropa? Det skulle kanske endast påskyndå nidingsdådet: Störta öfver missfostret? Omöjligt!... Philip visste ju allt för väl att han ensam aldrig: skulle lyckas kufva denna viga och kräft fulla varelse, Under dessw betraktelser blef faran allt mer: och mer öfvethängarnide: Medard; som nu slutat sina tillredelser, steg hastigt upp, tog ett stört stycke fnöske ur:läderpåsen och delade det i flera dikadelar; derefter påtände han en af dessw bitar vid Jjäsetstocksnärmade sig centralpelaren. . . . Ännu: några: sekunder och Paris skönaste del hade varit,ruiners,utansatt veta hvad han gjorde: fattade Philip sin pistol, sigtade på: Medard oebassköt. Ptt. hest, ursiånigt röp likt ett lejons rytande återljöd med skottet i de djupa hvalfveng Medards ljus föll till mårken och hotådeatt-slocknaPhilip hade: handlat ögonblickligt, utan öfverlåggning; så fort skottet afbrunnit ångrade ban redån dentiä akt af rättvisa och sedan ban upptagit ljuset ilade han till den sårhdök