Aftonbladet – 7 april 1855, sida 3

Hästgardistmålet. Det fiskaliska ätal, som: på angifvelse af örre sergeanten C. A. Almroth år 1852 blifvit inför kongl. krigshofrätten anstäldt emot ej mindre sekundchefen för lifgardet till häst grefve L. E. v. Stedingk, än ryttmästarne vid nämnde garde grefve A. F. Sköldebrand, grefve C. M. L. Björnstjerna samt f. d. ryttmästaren friberre F. W. Manderström — för hvilket åtal Aftonbladet förut lemnat en fullständig redogörelse-— har nu genom utslag den 28 sistl. Februari blifvit af Kongl. Maj:t slutligen afdömdt. . För vinnande af en bättre öfversigt vilja vi här i korthet referera hvad som utgjorde föremål för åtalet. Således hade 1:0 sergeanten Almroth för egen del anmält klagan deröfver, att sedan Almroth i Augusti 1850 blifvit anstäld såsom underofficer vid grefve Sköldebrands sqvadron af lifgardet till häst och enligt tjensteförbindelse ätagit sig att vid regementet qvarblifva i fyra är, emot å stat anslagen lön och beklädnadspenningar, och att endast i det fall, att han genom oanständigt uppförande, tröghet vid tjenstgöringen eller annan giltig orsak till klander befunnes :oduglig eller ovärdig att vid regementet qvartjena, kunna af sekundchefen, utan vidare undersökning, från sin underofficersbeställning skiljas, men Almrothblifvit för skuld i regementets bysättningsbäkte inmanad, så hade grefve Sköldebrand, som erhållit kunskap derom att Almroth vid samma tid ä allmänna -pantlänekontoret belänat en del af sina uniformspersedlar, låtit fanjunkaren vid sqvadronen Appelholm, Almroih ovetande, i dennes bostad anställa! visitation och derefter, emot Almroths bestridande, såväl genom sin befallning tvungit honom aflemna pantsedlarne, som ock -gifvit tillkänna, det Almroth icze finge vid regementet qvarblifva, hvarefter sekundchefen, grefve von Stediogk, nästföljande dag förafskedat honom — för hvilket Almroth yrkat avsvar å grefvarne Sköldebrand och Stedingk. Häröfver hade krigshofrätten sig utlåtit: att som ryttmästaren Sköldebrand, hvars behörighet att-anbe. falla den uti:Almroths bostad af fanjubkarea Appe!bom verkställda visitation icke blifvit ifrågasatt, enligt ryttmästarens egen icke vederlagda berättelse, an ående sättet för visitationens verkställande, endast föreskrifvit att Appelbom skulle uti det ät Almroth och volontären Laqvist gemensamt upplåtna rum inom kasernen anställa undersökning, huruvida Alm roths uniformspersedlar der funnos eller icke; alltså och ehuru ryttmästaren måste antsgas hafva föranledt Appelboms underlåtenhet att vid visitationen (utom Laqvist, som innehaft nycklarne till Almroths byrå) äfsen tillkalla Almrotb, fann krigshof:ätten likväl vad härutionan blifvit emot grefve Sköldebrand an-: märkt icke vara af beskaffenbet att kunna till nägon påföljd för honom föranleda; att vidare och hvad beträfade Almroths angifvalse, att ryttmästaren Sköldebrand skall missbrukat den honom i tjensten tillstadda makt och myndighet derigenom att han tvungit Almroth att till ryttmästaren utlemna pantsedlar å uniformspersedlar, hvilka -Almroth vid pantlåneinrättningen Lelånat; sä, enär utredt vore, att sedan af Almroths nya uniformspersedlar, till hvilkas anskaffande han af ryttmästaren erbållit förskott å sina beklädnadspenniogar, saknats en kappa, en vapenrock och ett par byxor, Almroth vid med honom, i avledning häraf anstaidt förhör, af ryttmästaren tillfrågad, hvaresi Almro h hade sin uniform, vidgått det han pantsatt ifrågavarande persedlar å pantlänekonto:et, men icke uppgifvit, hvad Almroth sedermera påstått, att han egde andra dylika persedlar; samt Almroth varit ovilkor ligen förpligtad att alltil vara försedd med åtminstone en i tjenstbart skick befintlig omgång af alla, enligt stat och ordres anbefallde uniformspersedlar, äfvensom grefve Skiöldebrand, enligt den uti 19 4 Passevelancekontraktet; sqvadronscheferna vid lifgardet till