Aftonbladet – 7 april 1855, sida 3

tagas hafva varit åsyftad, icke borde något ansvar äläggas; att, vidkommande derefter den af Almroth förda klagan deröfser, att han blifvit från regementet afskedad, så enär uti den af Almroth, vid hans anställande såsom underofficer, afgifoa så kallade :jensteförbindelse, hvatigenom Almroth utfäst sig attqvartjena under en tid af vissa är, hvarefter först på hoom skulle kanna bero att taga afsked, sekundchefen förbehållits den rättighet att, derest Almroth genom oanständigt uppförande, tröghet vid tjenstgöringen el ler hvad annan giltig orsak till klander som kunde sig yppa, befunnes oduglig och ovärdig att vid regementet qvarblifva, Almroth genast utan vidare undersökning eller annan formalitet, än blotta tillkän nagifvandet deraf på regementsordres, från hans innehafvande underofficersbeställning skilja, samt, enligt hvad utredt vore, emot Almroth under hans tjenstetid förekommit, att ban, efter att hafva, för en af honom begången förseelse, erhållit allvarlig föreställning, dels i Februari månad 1851 blifvit för skuld i bysättningshåktet insatt och sämedelst för obestämd tid genom eget förvållande till tjenstgöring oanvändbar, de!s ock af sin uniform panisatt ätskilliga nya persedlar, nemligen en kappa; en vapenrock och ett par byxor, utan att Almroth, vid det med honom dagen före afskedandet hållne förhör, uppgifvit sig ega en ytterligare omgång af sådane persedlar, hvilket Almrotb, hvad vapenrocken angär, icke heller vid undersökningen i målet gittat cos göra sannolikt, än mindre styrka; ty och då sekundchefen härutaf icke saknat sädan giltig anledning till klander, som enligt omförmälde tjenstekontrakt berättigat sekundchefen att Almroth, som endast med konstitutorial varit till tjenstens bestridande förordnad, från samma tjenst, hvilken han ej i två år innehaft, genast skilja och beslutet derom på regementets ordres tillkännagifra, ansäge krigshofrätten grefve v. Stedingk icke för Almped afskedande hafva gjort sig till något ansvar för allen. I anledning af Almroths häröfver anförda underd. besvär har K. M:t funnit honom icke hafva anfört skäl som, i de delar af målet hvilka röra hans rätt, föranleda bifall till hans anhållan om mälets återförvisning eller erka ändring i krigshofrättens beslut. 2:0 Sergeanten Almroth hade vidare angifvit grefve von Stedingk, majoren Oxzehufvud, frik. Manderström och grefve Björnstjerna för det de skolat i så måtto verkställt försnillning af fouraget vid den sqvadron, hvarför de hvar efter annan varit chefer, som de in natura och förskottsvis under loppet af hvarje är till fullo uttagit hvad de för samma år kade att uti afskrifningsprocent sig tillgodoräkna. Krigsrätten har först ogillat den af de tilltalade gjorda invändning, att fourageringen vid lifgardet till häst borde anses såsom sqvadronscheferna på passevolans uppläten och redovisning för blifvande öfverskott af fourage i följd deraf icke ifrågakomma ; samt derefter sig utlåtit: att ehuru vid det upplysta förhållande att, före hvarje ärs slut, fourage för det nästpåföljande äret upphandlats och, i anseende till brist å särskilde förvaringsrum, sammanblandats med det fourage, som för det löpande året kunnat vara öfrigt, utan att årlig inventering af fourageförrådet egt eller kunnat ega rum, fullt tillförlitlig grund saknats för bedömandet, huruvida det ena eller andra årets fourage, vid hvarje eller något ärs slut; lemnat något öfverskott till större eller mindre del, motsvarande den sqvadronscheferna beviljade afskrifningsprocent, samt i målet hörde vittnens intygande att fourage åt sqvadronens hästar, långt ifrän att hafva blifvit förknappadt, blifvit utdeladt öfver stat, hvarigenom den af Almroth gjorda anmärkning att förknappning ä hästarnes rationer egt rum, blifvit helt och hållet vederlagd, gjorde sannolikt att fouraget, alltid underkastadt minskning, genom mätning, vägning med mera dylikt, vid ärets slut i verkligheten lemnat ett ringa eller intet öfverskott, och att, i följd deraf, det såsom öfverskott från föregående året, från förrädet af sqvadronscheferne, enligt deras eget medgifvande, uttagna fourage, åtminstone till någon del, tillhört det löpande äret; likväl ock då, emot deras bestridande, icke lagligen styrkt vore, att öfverskout i fouraget till de in natura uttagne belopp i förrålet ej funnits, eller att den dem tillkommande af skrifningsprocent blifvit förskottsvis uttagen, kunde grefve von Stedingk, majoren Oxehufvud, frih. Manlerström och grefve Björnstjerna icke i berörde hänseende till ansvar fällas; — men enär bemälde svarande, hvilka, enligt hyad ofvan förmäles, i afseende på vården och utdelninden af det dem för K. M:ts ch kronans räkning anförtrodde fourage måste såsom uppbördsmän anses, jemlikt kongl. brefvet den 3 Februari 1824, äfvensom den i öfverensstämmelse lermed, den 23 November samma år för lifgardet ill häst i nåder utfärdade fourageringsstat, haft sig lagd afskrifningsprocent å nämde fourage, enligt kongl. afskrifningsreglementet den 11 Augusti 1812, funne krigshofrätten det uti I 8 mom. samma reslemente i allmänhet gifna stadgande, att, derest appbördsmans redogörelse utfölle med öfverskott, som if vederbörande ekonomieadministration godkändes ch . fastställdes, sädant öfverskott skulle inlösas till K. M. och kronan efter medelpriset af upphandlinsen, men: att uppbördsman vore uttryckligen förpjudet att om öfverskotten af sin uppbörd in naura disponera, äfven hafva bordt lända bemälde sqvadronschefer i afseende: på det af dem emotagna fourage till efterrättelse, samt att grefve von Stedingk, majoren Oxehutvud, friherre Mander tröm samt grefve Björnstjerna sålunda orätt förfarit, iå de i egenskap af sqvadronschefer, på sätt a! dem nedgifvet vore, i stället att för inlösen af det fverskott af fouraget, som möjligen kunnat finnas, vidaga nyssomförmälde i kongl. reglementet d. 11 Aug. 1812 föreskrifna åtgärd, från förrådet in natura utagit fourage, motsvarande större eller mindre del af len dem tillkommande afskrifoingsprocent; dock som sqvadronscheferne vid lifgardet till häst, efter hvad ipplyst vore, anmärkningsfritt in natura utitagit afskrifuingsprocenten allt sedan densamma år 1824 först beviljades, samt de derom gifna föreskrifter i och för sig möjligen lemnade rum för det missförständ, som skulle det äberopade 1812 ärs afskrifoingsreglemente ör sqvadronscheferne endast i fråga om beloppet och cke jemväl angäende dispositionen af afskrifnings,rocenten ega tillämpning; alltså och då grefve von Scedingk, majoren Oxehufvud, friberre Manderström och grefve Björnstjerna vid dessa förhållanden mäste inses hafva på god tro vidtagit den åtalade åtgärden, ;ch någon skada deraf bevisligen icke följt, komme vid gillande af berörde förfarande att bero. Kongl. Maj:t, hos hvilken hrr von Stedingk, Björntjerna och friherre Manderström i denna del af sa ken fullföljt besvär, har i anledning deraf yttrat: att .medan vid det förhållande att fourageringen vid lifsardet till häst bekostas omederbarligen af K. M:t ch kronan, efter derom utfärdad utfodringsstat, be3rde fräga innefattar ett ämne, som hörer till redorelse för uppbörden af de regementet i stat anslagne medel, derför redovisningsskyldigheten åligger -egementets redogörare, hvilken ock, efter hvad uppyst blifvit, för fouraget aflemnar ärlig räkenskap till sammarrätten ; samt krigshofrätten säledes, jemlikt 14 kap. 12 S krigsartiklarne, icke varit behörig att till oröfning upptaga åtalet, i hvad det iafsett. förment öfserträdelse eller oriktig tillämpning af de om ifrågavavände afskrifningsprocent meddelade föreskrifter, anser KS M:t annat yttrande i anledning af ofvanbemälde claganders fallföljda talan i denna del icke erfordras, in att krigshofrättens utslag, så viit derigenom blifrit förklaradt, att klaganderna, medelst afskrifnings;rocentens uttagande in natura, orätt förfarit, till al craft och verkan undanrödjes. (Slutet följer.) SÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Gardisten Bergström vid Andra lifgardet och najor Sandels kompani är uti poliskammaren under illtal derföre att ban, under postering utanför Rikets Ständers bank vid Jerntorget, i rusigt tillständ tilllelat äka:edrängen Läckman ett svårt slag i hufvaiet med gevärssolfven. Angifveisen är styrkt, men målet för flera vittnens hörande uppskjutet. Pr EEE TIN LK VE SYST