Aftonbladet – 5 april 1855, sida 3

voro skyddade mot de kastade bollarne af ett fint jernnät. Spelarne uppehöllo sig i det fordna hufvudkoret, sidokapellerna voro upptagne af de hvilka behöfde hvila sig efter detta tröttande nöje. Bänkar och bord voro satta längs efter väggarne, och de förfriskningar som den tiden erbjöd serverades ett stycke derifrån till skäligen högt pris. Ehuru i detta ögonblick sällskapet i bollsalen ej var ansenligt, återljöd likväl det höga och stora rummet af ett oupphörligt buller. Spelarne voro till största delen i skjortärmarne och slungade under höga rop de lätta fjäderbollarne till hvarandra. Ibland uppstodo lifliga dispyter öfver något visst kast, och då vände sig alla på en gång till markören, hvilken stod på en upphöjning och oftast ej kunde klart uppfatta någon enda tydlig mening bland de många skriken och förklaringarne. Vid dylika tillfällen valdes de gamla amatörerna till skiljedomare, hvilka numera lugnt sutto under den f. d. kyrkans arkader som åskådare och beundrare af ungdomens styrka och vighet, sedan deras egen försvägats eller alldeles försvunnit. Ibland upp? togos dessa domslut med foglighet, men ännu oftare med missnöje, och då återljöd den gamla götiska byggnaden af trätans buller, som ekot roade sig med att i sin ordning ånyo upprepa. Så snart -abbn och Laurent visade sig i en af kyrkans sidogångar, skyndade flera personer emot dem och föreslogo artigt ett parti; dessa voro naturligtvis sådana, hvilka uppnått så stor skicklighet och vana i spelet, att de numera ej bland ställets kunder påträffade någon enda hvilken hade lust att mäta sig med dem, hvarföre de med begärlighet spejade efter nykomne gäster; men de stackars karlarnes anbud blef-afslaget med så mycken torrhet och höpa att de genast återvände till sina förra platser utan att längre envisas.