Aftonbladet – 5 april 1855, sida 3

uppgift att Gustafsson skulle ha skrifvit en lång reqvisition, på sätt att han sett Gustafsson sitta inne på kontoret och skrifva, med Schagerström vid sin sida och bodinventarium framlagdt på pulpeten. Huru dervid egentligen tillgått kunde emellertid Engström icke närmare upplysa, då han varit sysselsatt i boden. Schagerström pästod att Gustafsson efter inventarium uppgifvit hvilka varor skulle expedieras; men Gustafsson vidhöll på aflagd vittnesed att så tillgått som han omförmält och förmodade att Schagerström missminde sig. Sin uppgift att förteckningen blifvit af Schagerström utskrifven på blott ett ark, då likväl Selling till domstolen ingifvit tvenne förteckningar, förklarade Gustafsson dermed, att blott den ena af dessa förteckningar afsåg de varor som blifvit inlagda vid det tilifålle Gustafsson omvittnat. 7:0 Bodbetjenten Knut Boberg, som varit i Sellings kondition till den 19 Februari, hade närvarit vid inventeringen frän Selling till Schagerström, då denne blott haft ett biträde under det Selling haft flere. Detta vittne trodde, att de varorna åsatta pris blifvit upptagna efter bodmärkena. Vittnet hade ätskilliga gånger, på befallning af bokhällaren Gustafsson, begifvit sig, åtföljd af en dräng, till Schagerströms bod för att derifrån hemta varor. Dessa, som bestått af socker, sirap, såpa, strömming och diverse hyllkram, hade hvarje gång på förhand varit enrullerade och stått innanför disken, och Schagerström hade alltid sjelf anvisat dem. Angående körsbären hade sig vittnet inte; annat bekant, än hvad han hört af drängen, att denne hemtat dem och att Selling sagt att de ej fingo röras. På särskild fråga om Selling rekommenderat Schagerström hos andra, upplyste derjemte detta vittne, att Selling till åtskilliga för vittnet okända personer, som i Sellings bod frågat honom rörande Schagerströms förhåjlande, om denne fällt fördelaktiga omdimen. 8) Handlanden Söderlund hade vid detta ärs början biträdt Selling med afslutande af hans hufvudbok. En del konto voro förut afslutade, och med dem hade vittnet ej tagit nägon befattning, utan blott med dem som ännu då voro oafslutade. Bland dessa sednare : hade icke varit något med Schagerström, hvarföre vittnet icke kunde meddela någon upplysning. 9) Handelskommissionären Hellström hade den 23 Januari, dagen efter sedan Schagerström blifvit försatt i konkurstilltånd, ione hos Schagerström sett en af denne skrifven biljett, innefattande etter judande. till Selling att han skuile, om han så ville, få de körsbär, hvarom förut varit taladt. Sedan hade vitt net tillsammans med ombudet i målet, Berggren, och: handelsbokhållaren Högman, sett att Sellinogs dräng: ankom med Eagström och af Schagerström insläpptes i den s.ängda boden, samt sedan derifrån utkom med en säck. Vid detta förhållande hade vittnet, bokhåilaren Högman och agenten Berggren följt ef ter för att se hvart drängen skulle begifva sig, och: denne bade också verkligen gätt in i Sellings bod. Då Heliström straxt derpå varit inne i boden och köpt en cigarr, hade han ej sett hvarken drangen eller säcken, hvarföre han förmodade att han genast begifvit sig in i magasinet. Detta sednare bejakades af bokhållaren Gustafsson. Berggren anmärkte, att detta tycktes häntyda på att drängen på förhand haft underrättelse och order om saken, men Gustafsson upplyste, säsom förut är uppgifvet, att drängen allt:d inbär i magasinet hemkomna varor och der har sin vanliga sysselsättning. Bokhållaren Högman var äfven kallad till vittne, men då han är anställd hos grosshandlanden Sund: blad, hvilken säsom fordringsegare i Schagerströms massa uppträdt i egenskap af mellankommande part i målet, s. ansägs han af domstolen vara jäfvig. Berggren yrkade att Selliog mätte till nästa rätte: gångsdag kallas vid hemtnings äfventyr; men domstolen beslöt att han skulle kallas vid vite af 3 rår 16 sk. bko, hvarefter målet uppsköta. — Stadsfiskalen borgmästaren Mellbin har äterigen på frän justitiestatsministern till justitiekansleren ingängen skrifvelse blifvit anbefalld att åter anställa tryckfrihetsåtal mot tidningen Gamla Fäderneslanleto. Åtalet för denna gäng rörer 2:ne i N:o 25 (14) för den 28 sistl. Mars i nämde tidning intagne artiklar, den ena under rubrik: Hvad man får svälta då man har lyckan att ega en neutral regering, och den andra under rubrik: Der ha vi ägget. ansvarige utgifvaren yrkas ansvar enligt 3 12 mom. tryckfrihetsförordningen för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande. Stämningen inlemnades i gär, och förekommer målet om ägget redan om lördag — på sjelfva päskaftonen. Mälet är lottadt på rädhusrättens 4:de afdelning. — Egaren till huset N:o 58 vid Westerlånggatan hartill poliskammaren gjort anmälan derom, att sedan skräddaregesällen Joh. Petter Dahlgren och dennes fästeqvinna Brita Christina Stark sist!. måndagsafion till honom inflyttat, uti en af dem, 2:ne trap por upp i nämda hus förhyrd lägenhet, hade de allt sedan ice varit synliga, utan hade dörren till lägenhe en derefter städse varit stängd. Med anlednivg häraf blef dörren förliden gårdag uppbruten, dä begge de ifrågavarande personerna funnos liggande i sängen afklädde döde, och kan antagas att de till följd at kolos aflidit. Rättelse. I gärdagsbladet står att gesällen Hans Ander. Ericsson i arbete hos guldsmeden Fåron blifvit häktad, läs: Hans Petter Nordqvist.