Aftonbladet – 5 april 1855, sida 3

hvilken inskrifning hr Strindberg verkställt; men vid en motsvarande post i hufvudbokens inventariekonto på debet, hvilken äfven hr Strindberg infört, befanns en radering nu vara verkställd. Tillika slöt hr Strindberg deraf att han vid varukontos uppläggande åberopat ett kontrakt emellan Selling och Schagerström att han äfven vid samma tid mäste hafva sett samma kontrakt. Vid frågan om den i hufvudbokens inventariekonto befintliga radering uppgaf Schagerström att ordet köpt blifvit utraderadt för att i dess ställe ordet hyrt måtte kunna införas, enligt hvad Selling skulle ha sagt till Schagerström. 2) Kryddkramhandlaren Johan August Hagberg, som äfven förut hade utfärdat till domstolen ingifven vittnesattest, hvilken han nu tog på sin ed, uppgaf att Schagerström en dag i Oktober eller början af November, vittnet kunde ej närmare erinra sig dagen, kommit in i vittnets bod och under der förefallet samtal visat dels ett qvitto å 600 rdr rgs, betalda för bodinnanrede och inventarier, hvilket qvitto varit i handlanden Sellings namn till Schagerström utfärdadt, dels ock -ett köpekontrakt mellan Schagerström och Selling på varulager, upptagande i en punkt att betalningen skulle ske genom revers å 2000 rår med månatliga afbetalningar af 200 rdr. 3) Kryddkramhandlaren Carl Ludvig Hagberg hade en dag i Oktober gått förbi Schagerströms bod, hvarvid denne inropat honom och sagt: här skall herrnjfå se att jag gjort en affär,. Dervid hade Schagerström förevisat vittnet dels ett köpekontrakt om varulagret, upptagande i en punkt, ait detsamma skulle betalas med revers på 2000 rår, som skulle infrias med 200 rår i månaden, dels ock ett qvitto på 600 rdr såsom kontant betalda för bodinnanrede och inventarier, och hade bäda dessa dokumenter varit undertecknade med kryddkamhandlaren Sellings namn. Vittnet, som förr tjenat bos Selling, bade dervid anmärkt till Schagerström: herrn bör vara försigtig i affärer,. Sedermera en gång hade vittnes inne i sin broders, hr J. A. Hagbergs bod, att samma dokumenter uppvisats af Schagerström. 4) Vaktmästaren Pettersson, som bor i det hus der Schagerström hade sin bod, uppgaf äfven att han sett Schegerström innehafva ett sådant qvitto och ett sädant kontrakt, som de förra vittnena omialat. Vidare berättade vittnet sig hafva sett Sellings bodkarl flera gånger om aftnarne hafva hemtat varor från Schagerströms bod i säckar, utan att vittnet kunde upplysa hvad slags varor det varit, utom vid ett tillfälle, 8 å 14 dagar före Schagerströms konkurs, då han inkommit i boden och äsett hurusom varorna nedstoppades i säckar, och den gängen bextodo de af bomullsgarn och bordssalt i karduser utom flera andra slag. 5) Bodbetjenten Engström, som, efter att ha varit i Sellings tjenst, när Schagerström började sin handel ingick i dennes och derifrän erhöll afsked vid konkursens början, samt nu är anställd hos handelskommissionären Hellström, berättade att nyärsafton hade Selling innevarit i boden hos Schagerström, och derefter hade i början af Januari månad varor, som vittnet förmodade till betydligt belopp, blifvit frän Schagerströms bod till Selling hemtade at Sellings bodgosse Knut och 2:ne hans bodkarlar. Bland dessa varor voro sädana som, komma frän grosshandlarne, blott upplades i Schagerströms bod och utan att vidare röras, litet derefter borttransporterades till Selling. Kaffe, socker, 3 fat sirap och dylika kuranta varor hade sålunda kommit till boden från hrr Bromans, Gieseckes och Schwielers med fleras magasiner och sedan blifvit orörda, bortförda till Selliog. En afton just då boden var stängd hade Sellings bokhällare Gustafsson ankommit och skrifvit en läng reqvisition på diverse varor, såsom bomullsgarn, bordssalt, griffeltaflor, papper, kryddor och sä kalladt hyllkram, och vid denna reqvisitions utskrifning hade ett af Schagerström den 7 Januari upprättadt inventarium blifvit följdt. Den 23 Jan. hade vittnet af Schagerström blifvit skickad med en biljett till Selling, som af dennes dotter emottagits, hvarefter Selling sjelf, som lemnat vittnet Schagerströms båcker att hemtaga, gifvit det svar, att Schagerström skulle komma till honom. När vittnet lemnat detta besked begaf sig Schagerström genast bort och äterkom snart med Sellings bodkarl, som, sedan han en stund med Schagerström innevarit i den stängda boden, derifrån aflägsnade sig med en påse, hvars innehäll vittnet ej kände. Vid bodens inventering från Selling till Schagerström hade den sednare haft ett biträde, men å Sellings sida varit flere. Schagerström uppgaf att vid detta tillfälle hade priserna blifvit utförda af Selling, utan att Schagerström eller hans biträde förstätt om dessa priser voro gångbara. 6) Handelsbokhällaren Gustafsson, som af Schagergerström blifvit till vittne åberopad och hvars hörande blifvit af Selling medgifvet, ehuru han är anställd hos denne, berättade först angäende körsbären, att Schagerström en dag, hvilken kunde vittnet ej. med säkerhet erinra sig, kommit in i Sellings bod och frågat om drängen vore ledig, hvarpå Selling svarat ja,. Derpå hade Schagerström frägat: kan jag få läna honom för att hemta litet körsbär, hvilket äfven Selling bejakat; men fråga var ej om hvar körsbären skulle hemtas eller för hvems räkning. När drängen sedermera hemkom ingick han genom boden i magasinet, der han brukar vanligen uppehälla sig, och dit han alltid brukar inbära hemförda varor, samt medtog äfven denna gång korsbären dit. När vittnet följande dagen underrättade Selling att drängen hemfört ifrågavarande körsbär från Schagerström, hade Selling blott svarat: de stå för massans räkning ; dem fär herrn ej rörar. Angående det tillfälle då vittnet skulle ha infunnit sig hos Schagerström och för Sellings räkning skrifvit en reqvisition på en mängd varor, berättade vittnet, att Schagerström en dag i Januari var inne i Sellings bod och bad vittnet på qvällen komma för att hemta varor. Dä vittnet frågat Selling om detta skulle ske, hade han bejakat frägan. Som Selling var sjuk, och vittnet derföre ej kunde komma från boden förr än denna stängdes, så förmodade vittnet att tiden derföre blifvit utsatt till aftonen. Vittnet hade ej någon kännedom om hvad slags varor skulle mottagas, utan ansäg att Schagerström derom hade kännedom. När vittnet ankom till Schagerströms bod, var denne icke genast tillstades men kom snart. En del at varorna voro dä redan af Schagerström inslagna och förtecknade på en promemoria. Sedermera biträdde vittnet att på en annan i apperslapp till minnes anteckna ätskilliga varuposter efter Schagerströms diktamen, som skedde med ledning af det den 7 Januari upprättade inventarium. Dessa varor utgjordes af färgstofter, kryddkram m. m. och expedierades i boden. Men vittnet, som varit illamäende hela dagen, lade sig på ett par stolar inne på Schagerströms kontor medan denne, efter de dels af honom, dels af vitinet efter hans dik:amen skrifra promemorierna deröfver, utskref en förteckning på ett helt ark. Dessa varor blefvo icke vid samma tillfälle afhemtade till Selling, utan först en annan dag, dock icke alla som stodo på förteckningen, ty vissa af de derå upptagna poster voro oriktiga. (Schageptröm deremot hade uppgifvit att flera varor af Selling bekommits än de som voro på densamma uppskrifna.) Ninh värnttiattiin. hada utttinet alldlatlas falla ole ft