Aftonbladet – 5 april 1855, sida 2

instörta en del af det gudomliga Paris, att förstöra dess skönaste monumenter..-. det vore förfärligt, barbariskt, vansinnigt !... Herostratus, som uppbrände det namnkunniga temba i Ephesus, har drabbats af efterverldens förbannelse, och det skulle gå er som honom. Mådard höjde med dyster min på axlarne. Men vet nix, återtog Uhavigny, häftigt retad af den andres envisa tystnad, att det är ganska oförsigtigt att taga mig till förtrogen vid så förfärliga förslag? Då jag kommer upp igen kan ingen hindra mig ifrån att angifva er, för att söka förekomma så rysliga olyckor., Hämnaren besvarade detta hot med ett omärkligt hånleende, sedan utsträckte han armen och sade kallt: Trappan . . Abbån igenkände verkligen sin trappa vid gatan Vaugirard. Och hans glädje var utomordentlig då han ändtligen såg sig i skydd för all fara, men med detsamma ökades också hans djerfhet. Jag tackar er hjertligto, återtog han, ni har verkligen visat mig en ganska stor tjenst, ty den satans Bonnard hade inga goda afsigter med mig; det är säkert... jag är riktigt glad öfver att ha gjort er angenäma bekantskap; isynnerhet fägnar det mig att ni ändå icke är så elak som ni ser ut... Säg, vore det icke också möjligt att ni kunde ändra litet i edra planer, angående . .. ni förstår . . icke är det egentligen värdt att förstöra halfva Paris för en liten flickas skull, hvilken ändå icke bryr sig om er... ännu en gång det vore ett helgerån! ... Thåråse I mumlade Måedard i dyster förtviflan, Theråse! . .. bed henne komma., Men, min bäste gosse, icke kan jag bestämdt lofva er, att fröken de Villeneuve skall komma på er roliga inbjudning, om jag ocks