Aftonbladet – 5 april 1855, sida 2

om sjöfarten i mannaminne varit tillspärrad. tig Ua till skjälfångst utrustade fartyg, utom ett, tlöpte i torsdags. : I Kongl. Vetenskaps-akademiens — högtidsdag. de (Forts. från gårdagsbladet.) in Hr Mosander afgaf berättelse öfver frami . : e stegen i Geologi och Mineralogi. m Sedan Lyell och Dawson uti Nova Scotias stenkolspi bildning funnit lemningar af en landsnäcka, äfvende som af ett amphibium, beslägtadt med nu lefvande I a uter, ha. Owen nyligen meddelat, att han från lager, I m illhörande f.orbeck erhållit, jemte rester af 2:nel rg små verkliga saurict lemningar af ett djur, hvilket varit något större än nyllvaden och stätt ganska nära aj in sektätande däggdjur. — I afseende pä framstegen sj kännedomen om fornverlden. Flora, anfördes re-laq sultaterna af Göpperts undersökninr, 2 af de växt-luj lemningar, som hittills anträffats i pu rnsten. För! D ett par är sedan inskränkte sig de deruti a.n3 Ar terna till 44, nu hafva de stigit till 163, af hy vilka I a 30 äro identiska med nu lefvande, till större delen Cellulose. Bernstensfloran saknar alla tropiska elier subtropiska karakterer, tillhör säledes den pleiocena afdelningen af tertiärperioden, och bernstenen innehäl ler endast lemningar af skogsväxter, och denna flora närmar sig mycket den, som ännu tillhör vårt klimat, dock saknas nu Cupressinez i vära breddgrader, äfvensom der äfven Ericinexe och Abietinexe äro mindre allmänna. De växter som äro gemensamma, såsom Thbuja, Andromeda och Sedum-arter, tillhöra nu endast norden och högnorden. Liknande förhällandea ega ram ide Förenta Staternas högnordiska länder. Om man tager i betraktande den stora utsträckning skogar af Cupressinex nu ega, kan man deraf sluta till att ett likartadt förhållaude egde rum under bernstensflorans period, och detta bekräftas äfven af bernstens förekommande uti Nordamerika, Skottland, Norra Tyskland, Ryssland och Siberien. Göppert, som aldrig anträffat bernsten inuti sjelfva brunkolsbildningen, utau endast i öfverliggande diluviallager, anser den tillhöra diluvialfloran, ehuru vår kännedom om dennas beskaffenhet är ganska inskränkt; att man uti magen på en vid New Yersey funnen Mastodon fann Thuja oecidentalis är säkert. Göppert medgifver ock, att bernsten icke, säsom han förr antog, härstammar från ett enda trädslag, Pinus Succinifer, utan från 8 särskilda Cupressinezx, hvilkas hartz på tidens längd öfvergätt till bernsten. Biand sednare tiders större geologiska arbeten intager Barrandes verk Systeme silurien da centre de la Boheme ett utmärkt rom. Barrande delar Böhmens siluriska formationer i 8 afdelningar, af hvilka 4 tillhöra de undra och 4 utgöra d3 öfre lagren af förmationen. De 2 understa afdelningarne äro azoiska; den 3:dje kallar han protosoisk skifter; uti dem börja lemningar af organiskt lif och en egendoxlig fauna af nästan endast trilobiter af egna slägten och arter med föga utvecklad organism, som, med undantag af Agnestus, ej funnits i yngre bildningar. En nära likartad fördelning af den primära faunan har ock iakttagits i Sverge af Angelin och i Wales. Äfven Nordamerikas Potsdams-sandsten är otvifvelaktigt en equivalent af denna bildningsperiod. Utslocknandeti Böbmen af denna fauna härleder Barrande från frambrytandet af vulkaniska massor, hvilka visa sig i form af porfyr, som man finner lägrad mellan de undre lagren och de deruppå hvilande. Den fjerde afdelningen utgöres af quartzit och skiffer. Cephalopoder, Pteropoder, Gasteropoder, Heteropoder,Acephalse, Brachiopader äfvensom Crinoideer, Cystideer, sjöstjernor jemte några få koraller och graptoliter samt trilobiter bilda denna afdelnings fauna, hvilken Barrande kallar den andra, som han jemför med den hvilken tillhör de undre siluriska lagren i ätskilliga länder och Angelins regioner C och D i Sverge och Norge. Den stora geografiska utsträckningen af denna fauna stär i öfverensståmmelse med dess vertikala mäktighet, men oaktadt detta igenkännes den mera af karakteristiska drag än af arternas rikhet, hvaraf säledes visar sig, att äfven i dessa organismens äldsta tider jordens yta var delad uti naturhistoriskt olika be kaftade landskap, aildeles som förhällandet nu är, en omständighet, som tydligen ädagalägger oriktig heten af den gamla åsigten, att vär törsta djurverld var gemensam för hela jordytan. Uti en underafdelning af denna fjerde afdelning har Barrande iakttagit isolerade fläckar, uti hvilka de organiska lemningarne tillhöra djur, hvilka äro egna för de öfra siluriska lagren; dessa ställen änser Barrande hafva varit kolonier, hvilkas inbyggare anländt med en nordostlig ström. Ett antagande af dylika kolonier skulle väsentligen minska de organiÅska lemningarnes bevisande egenskap i afseende på Åsedimentlagers relativa ålder och Forbes anser möjligt, att iakttagelsen hvilar på ett misstag härrörande från en ej ovanlig omkastning af berglagren på ett sådant sätt, att deras ursprungliga läge endast med yttersta svårighet kan igenkännas. De 4 öfversta afdelningarne bilda den öfra siluriska formationen, inneslutande Barrandes 3:dje fauna; de lemningar deraf, hvilka anträffats, uppgå tillicke mindre än 500—600 arter, af hvilka 98 tillhöra trilobiter. I afseende på dessa har Barrande gjort en mängd värderika iakttagelser. Den upptäckten, att trilobiterna under sitt lefnadslopp undergått förvandlingar har Barrande funnit bekräftad på 28 arter. Det är bekant att Sydamerikas vestkust relatift till sitt läge har en särdeles låg temperatur, hvarför, då medeltemperaturen i Stilla hafvets midt uppgår till 427, den sänker sig redan på flere hundrade mils afstånd från Sydamerika till 418, en verkan af den kalla ström, som framgår från Sydpolen och hvaraf äfven en gren utlöper i sydliga delen af Atlantiska oceanen, som derigenom blir det relatift hetaste haf på jordytan, ehuru denna sednare ströms verkan på temperaturen ej på långt när har den utsträckning som den förra. Denna omständighet har föranledt Dana till vissa betraktelser öfver de klimatiska förändringar, hvilka skulle ega rum i Händelse Sydamerikas fasta land skulle sluta vid 32 sydlig bredd i stället för att, som nu är förhållandet, utsträcka sig till 56:e breddgraden, under det att Afrika i stället utsträckt sig till samma breddgrad. Den ovillkorliga följden blefve då: Den södra polarstömmens förändrade hufvudriktning och den härigenom uppkommande ytterligare nedsättningen af södra Atlantiska hafvets temperatur skulle föranleda upphörandet af det tropiska klimat, som nu räder på Guineavikens kustland, äfvensom en temperatursänkning på östra kusten af Sydamerika, hvars vestra kustland deremot sä väl som det tillgränsande Stilla hafvet skulle få sina temperaturförhällanden ändrade i motsatt riktning, och sålunda det nu der rådande klimatet blifva mildt och landet till stor del begränsas af ett tropiskt haf, hvåri korallref skulle uppstå ända till Lima och ändä sydligare. Atten dy: lik fördelning af landoch haf fordom egt rum kan ej bevisas, men att betydliga förändringar i dess hafsfauna, under den geologiska tiden försiggätt, det ve ta vi, äfvensom att Anderna ännu under kritoch tertiad-perioderna lågo under vatten. För 10 är sedan väckte upptäckten af qvicksilfve i diluvialbildningen på båda stränderna af Tajo sär deles nppseende. En dylik upptäckt har förlidne väl gjorts vid Sälbeck i Läneburg; sedan man, för at komma till mergellager, nedträngt 5—6 fot genom et AE å instörta en del af det gudomliga Paris, at mm lervatöra dag skönaste monumenter... de öden RR VE. OP -.