Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

OVULALI, A PF de JeIELene MIPPeg AR eVv ARA MA MRALVTLVIBETTI GI Storgatan; i P. M. Hööks vid Nybrogatan å Ladu re stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga. franska Monitörens tillkännagifvande om denna desavouering, om den dementi som Monitörens tillkännagifvande erhållit af Preussische Corr.., och den dementi som Preuss. Corr.n straxt derpå erhållit af Wiener-Zeitung. Vi vilja söka lösa denna gåtlika förveckling. Det preussiska ombudet vid förbundsdagen i Frankfurt, hr v. Bismark, hörer till det ryssvänliga partiet. Han är själen i den s. k. Bambergerpolitiken och fanatisk anhängare af en neutralitet, så föga gynusam för vesimakterna som möjligt, för att icke säga någonting värre. Hr v. Bismark är för öfrigt i oenighet med österrikiska sändebudet v. Prokesch-Osten. Denna rivalitet, som går längre tillbaka i tiden och som mer än en gång antagit karakteren af personlig bitterhet och fiendskap, har haft godt tillfälle att tillväxa och utveckla sig under då orientaliska förvecklingarne. Häraf följer, att om den ene begått något misstag eller gjort sig skyldig till någon indiskretion, den andre aldrig försummar att draga fördel deraf, för att nedsätta sin rival i den allmänna meningen. Märkvärdigt nog är det merändels hr v. Bismark som blottar sig för hugg, hvilket kanske kommer deraf att han är mera partiman än diplomat. Man erinrar sig, att den 8 Februari beslöt tyska förbundsdagen att kontingenterna skulle göras krigsfärdiga, i stället för den mobilisering eller koncentration som Österrike hade begärt. I flera depescher till de tyska staterna förbehöll Österrike sig rättighet att åter framkomma med sin proposition, förklarande att dessa förberedande krigsrustningar i alla händelser varit nödvändiga och att förbundsbeslutet grundade sig ej blott på de fördrag, som ligga till grund för tyska förbundet, utan på besluten af den 24 Juli och 9 December 1854, genom hvilka förbundsdagen hade adopterat. konventionerna af den 20 April och 2 November mellan Osterrike och Preussen, hvilka alls icke äro baserade på neutraliteten, utan ganska bestämdt både i andan och bokstafyen riktade mot Ryssland. Preussen var icke af samma mening. Den 3 Febr...hade den preussiska militärfullmäktigen föreslagit uti förbundsmilitärkommissionen att kontingenterna endast skulle kunna uppställas inom förbundsområdena, hvilket t. ex. skulle tvingat Österrike att: draga sina trupper tillbaka från Galizien, Denna framställning från Peussens sida, gom verkligen egt rum och finnes tagen till protokolls, blef utan resultat, då ingen annan förbundsstat understödde densamma. Den 22 Febr. afgaf v. Prokesch sedermera en redogörelse för österriska armens ställning och visade att Österrike icke behöft särskildt göra någonting för att utföra förbundsbeslutet af den 8 Febr., då det redan förut hade rustat långt mera än förbundet fordrade, och han åberopade äfven vid detta tillfälle de förbundsbeslut af den 24 Juli och 9 December 1854, som hade ställt det österrikiska området under förbundets gemensamma skydd. Hr v. Bismark fann sig föranlåten att protestera och att säga att det den 8 Febr. fattade beslutet om krigsrustningarne icke vore fattadt till följd af förbundsbesluten af den 24 Juli och 9 December. Den möjlighet, att ett gemensamt försvar skulle kunna påkallas genom ett ryskt angrepp mot österrikiska armen eller Donaufurstendömena, vore nu försvunnen, och förbundsbeslutet af den 8 Febr. vore grundadt på nödvändigheten att, då Europas förhållanden antoge ett allt mera hotande utseende, vara rustade mot hvilken sida som helst. För öfrigt yttrade hr v. Bismark under en ordvexling, som han midt i förbundsdagen bade med hr v. Prokesch, att Preussen skulle föreslå att sätta garnisonerna uti Rastatt, Landau, Mainz och Luxemburg uti krigsfärdigt skick, emedan denna åtgärd vore en nödvändig följd af beslutet att vara rustade mot alla eventualitetern. Jag har medelat denna hr v. Bismarks förklaring — hvilken, det kan man ej neka; aldrig hade formen af en verklig motion — ur det österrikiska cirkulär af den 28 Febr., som nyligen blifvit offentliggjordt uti Wiener Zeitungp. Österrike har i sina cirkulärer af den 28 Febr. och 5 Mars bekämpat det preussiska systemet, hvilket synes föga förenligt med missionerna till Paris och London och hvilket går ut på att hålla tyska förbundet i en ställning af väpnad neutralitet, och förklarat att om förbundsdagen ville fullfölja denna politik, skulle Österrike bli nödsakadt att protestera: och t. ex. beteckna förbundsfästningarnes försättande i krigsskick såsom en opåkallad, af ingenting rättfärdigad-utmaning mot vestmakterna, Låt mig emellertid för ett ögonblick lemna de officiella dokumenterna och föra erin-mellan diplomatiens kulisser, der man i godan ro kan betrakta det hemliga spelet. De österrikiska cirkulärerna kommunicerades med hofven i Paris och London. Följden häraf blef lifliga reklamationer af hr de Moustier, franska ambassadören i Berlin, som för hr v. Manteuffel beklagade sig öfver I Är du tokio Pierrel hur vore dat rikligt?