Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

Är du tokig, Pierre! hur vore det möjligt? Inte kan han stöta in de tre tjocka: dörrarne som leda till trappan, och hvad -springan i muren beträffar, genom hvilken han härom dagen ropade till oss, har det numera cheller ingen fara, efter de försigtighetsmått vi användt. Får gån, sade smeden; jag behöfver en pustare, och jag åtager mig attlära den .oduglige abben yrket; ser han icke upp, så får han djefvulen annamma med migsatt göra . . . nu är saken uppgjord, och det vore onödigt att spilla flera ord öfver den smörjan. Fort nu till arbetet . .. och friskt mod!, Genast återtogo arbetarne sina vanliga sysselsättningar. Facklor tändes; somliga började smälta -metalleni deglarne, :andra sysselsattes med präglingen, och några foro med en fin fil öfver de färdiga guldstyckena för att från dem borttaga hvarje bristfällighet. Bonnard närmade sig Chavigny och befriade honom från tågen och kaflen: Se så, abbå, stig nu upp, sade han sträft; ni vet förmodligen hvad som: skall blifva af? För första gången i ert lata lif -måsteni begagna edra fina hvita händer till någonting nyttigt. Ni jemförde mig för en stund sedan der uppe med Vulkanus, en af degamles-gudar; var, liksom jag, smed; det skall ni också bli. Kanske hittar ni i smytologien på någon lustig historia att: trösta er med, nu kän det minsann behöfvas. Min herre,, sade den stackas OChbhavigny med af vrede qväfd röst; ert uppförande är afskyvärdt . .. hvarför dödar ni mig ickeheldre med ett slag; jag önskar dö. .. Så, så, så! stackars abbg, denna kristliga önskan kan väl också realiseras, men under tiden måste ni hålla till godo,med att pusta på elden åt er nya husbonde Pierre, som icke är att leka med, det förväkrar jag. Visst