Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

andre ären för stora krukor, så åtager jeg mig ensam hela affären ! Dermedfattade han en hammare och närmade sig den arme darrande Chavigny. Bonnard kastade sig lyckligivis emellan bödeln och offret. Pierre, min gosse, sade den gamle procentaren med sin mest inställsamma röst, var förnuftig, tro mig, jag hatar denna fjäril till abb lika mycket som ni, ännu mera kaånhända, men jag är rädd om våra 1if. Att mörda honom hinna vi alltid... Hvem vet om icke den satans karlen för någon omtalat att han ämnat sig till ossi dag? För öfrigt ba flera personer sett honom supera med mig, och om fan skulle försvinna torde nog Hans vänner komma till mig för att begära upplysningar. Vi måste derföre ännu vänta någon tid med att taga det afgörande steget; om nägra dagar, då vi ställt våra saker derefter, ger jag dig full dispositionsrätt öfver narren.p Men hvad ska vi under tiden göra med honom? frågade Pierre tll hälften öfvertyad. g Låtom oss taga honom som arbetare; lärpojke kan Kan väl duga till... svarade Bonnard ironiskt; du har ju dessutom alltid önskat få en pojke för att pusta elden, utan att en enda af er hittills haft nog förstånd att stjäla oss en barnuvge från gatan till detändemålet; se så, för fan, klaga icke numera ; . . utan håll tillgo1o med den lille vackre förtjusande abbön . . . De närvarande utbrusto i skratt och gåfvo genast med sig. Pierre, hvilken synbart smickrades att erhålla en bjclpare, fortfor endast för -syns skull med sina invändningar. Godt mästare; men när vi om morgnarne lemna arbetet, bjuder den stackaren nog till att