Aftonbladet – 2 april 1855, sida 3

goreer sysselsatte sig med dess besvarande, och det berättas, att då Alexander den store hörde .osotalas möjligheten af lefvande varelset utom jorden, utropade han: Jåg olycklige, som ej kan utäderkufva dem ! — Men sålänge riktiga föreställningar om planetsystemets beskaffenhet ännu icke vutinits, kunde faturligtvis aldrig fråga uppstå att i något hinseende jemföra de öfriga planeterna med jorden. Helt annorlunda blef förhållandet s-dån Gali:eus, efter teleskopets upptäckande, riktat detsamma : mot himen och funnit hvilken ofantlig skilnad egde rum emellån stjernorna och: plåneterna, :huruledes dessa sednare, betraktade nied fjerrglaset, antogo betydliga dimensioner och förvundlades i runda klot, Jiksom vår jörd; huruledes äfven de lånade sitt sken från solens Då sålunda likhe: tycktes i flera hänseenden öga rum mellån vår jord och planetörna, är det icke underligt om äfven den föreställningen började äppkomma, att äfven dessa kunde hafva invånare: Den betömde Fohtenelle omfattar denna isgt och utvecklade densamma i ett arbete vit slutet af 1600-talet, hvilket ådrog sig den aldrastörsta uppmärksamhet. Sedan dess har frögan hvilat för att hu ånyo upptagas. Till stöd för sin mening om planeternas be-. boelighet åberopar Brewster den likhet mellan jorden och plåneterna, som medelst allt mera tullkomnade: optiska hjelpmedel varseblifves, anför att mån tydligen ser huriv dag och astt äfven på dessa omvexla; att den ena årstiden med bina, Vexlingar efterträder den ehra; att på flera af dem ytans förändringar och utstende tydligen äro beroende af solens oiika ställning, såmt art till och med spår till acslerbörd förekomma. Han anser de första viikoren för och möjligheten af så väl vegetabiliskt som animaliskt lif härigenom uppfyllda, sa tatt, såtom en gifven följd häraf, n verkliga tillvaron af lefvande väsenden miste antagas. -— Whewell, som visserligen icke förugkar dessa premisser, kommer dock til ett motsatt restltat Den enaplaneteh är, nigt hans förmenande, för nära intill eolån, svanmnan åter för långt afägsen. — Endåst 7 jord har det tillbörliga afståndet. Han dger att dessa tusen ie sinom tusende stjervor; hvilka det beväpnade ögat upptäcker, äro :Jiar, som sannnolikt äfven äro omgifna af planeter, men på ingen af dessa vill han med2ifra möjligheter af if. — Endast vår jord. vår lilla jord, stör som VA sk005000 Bf sd, hair erhållit detta företräde. (Forts.)