Aftonbladet – 2 april 1855, sida 3

en-2 mänaders kanonad på denna punkt. Till förekommande häraf befallse gener: l Canrobert att till hvarje pris fråntaga fienden de: na dess nyx position. General Bösquet; som fck sigoanförtrodt det ärofulla uppäriget; sög att ett Ögonblckligt uppfyllatde sf den gifpk ordern skulle kosta alltför mjcket blod, då de nybyggda verken till en del lågo undör föstvin: gens eld. Han väntade derför tills det blifvit föllkomligt mörkt och anirkåde sin marsch så i rättan tid, att hufvudattacken var i full. gäng just då nyet, straxt efter midnatten, uppsteg på borisonten; Fienden, :om patten förut förlorat sina redutier, vid Malachowbastiopen; lät denntä gäng: icke öfverfaska sig, utan fräffades fullkomligt beredd och kunde först fram mot morgonen, Kort före Sölevs uppgång, britt gas stt vika, hvarpå fratsmöänben gevast med skans: korgar förökade böjden af reduttens imot fästningen vetiande sigor, vände dess kanoner mot fästningen och voro sålunde i besittning af sjelfva medelpunk:ten för de ryska kontraverken. Skärmytslandet fortfor likväl: ärnu länge efier det den egentliga kam pen upphört och afstannadeförst vid--pass-kl. 8-på morgorepn, då ryssarne befurno sig i fullt återtåg, hvarvid de likväl icke försummade att då och dä med en säfra håla då förföljarde tiraljörerra (Vincevnerjägare, Zusver och afrikanska skårpskyttar) irebpekt. Härunder ivträffade, att en zuav och en rysk soldat; söm begge råkat blifva skilda från sina kamrater, stötte på hyarendra och börjsde skärmytsla på tu man hand. Zuaven bade öfvertaget, emeden han lyckats afsköra sin motståndare reträtten till fästningen och dessutom fann ganska god betäckning af några i marken hör och ger rvedslagna skanspålar. Sedsn då vb gefär en balf timmes tid vexlat skott med hvaårstdra, arkor händelsevis en liten trupp franska spldater till stället. De a gng ztikver hjelp; men glence; var så förbittraå! sin motslåndare, hvilken, eltro recon sårad, nin alltför HÖLL bldgå horom, utt Lan besvor den körmmendetande underöfficeren att jeke blanda sig i såken. Sedan den-a begären blifvit horem beviljed, skred ban äter till förföljande af sin fiende, medan bangs kamrater stodo le stilla såsom åskådare. Dj stt zuaven fått bjelp; gjörde Kan förtvifl strängningar alt vinna reträtten till staden, men såg alltjemt hindrad at sin fiendt, bvarföre han åter miletd taka till geväret och förnya sriden. Färuydertillryggalade de båda kämparne, under oupphögligt springande, hit och dit,