Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 3

ALEXANDER IL (Ur La Pressev) af Leouzon le Duc. I. Kejsar Nikolai död var autokratiens död; czaren skall aldrig förmå upprätthålla den vid den fruktansvärda höjd, till hvilken han hade fört den: Naturen är sparsam på storverk; och då ett system en gång blifvit för dångt utsträckt, faller. det sönder. Enväldet; sådant som Nikolaus: skapat det,:var dessutom min: dre en regeringsprincip än en infattning äten menniskas omättliga ärelystnad: Sammearam passar icke åt alla taflor: då.den som .deri innefattades går förlorad, blir ramen vanligen sönderbruten eller omgjord. Nikolaus, som på sednaste tiden af sin lefnad fattades af en öfverdådets galenskap, har sjelf fört hammaren emot gitt. verk. Man skall aldrig kunna hopsätta bitarne. Dertill fordrades att Europa beredde kittet. Ty! det är framför allt genom det: falska skenet af ett öfvervälde öfver Europa, som den caflidne sjelfterrskaren ;hemtade sin styrka :vis-å vis sitt folk. Han förtryckte: och förfäade: detta folk; men genom den glans hvarmed han utomlands omgaf-det erbjöd han det en ersättning för dess) elände och ett skäl för den despotism hvaraf det trycktes. Men då Europå slutligen undsluppit den förtrollning som fjettrade det, skall det då vara nog släpphändt att låta öfverväldiga sig återigen? Hvem skulle våga bejaka en sådan fråga? Nå väl, enväldet är bragt i yttersta. trångmål; det. förlorar på en gång både den ofantliga omfattningen och den systematiska oförsonlighet som hittills karakteriserade det: Kejsar Nikolai död eller snarare hans sista dagar hafva krossat den vall, som från detsamma utestängde nutidens anda; denna anda dödar. enväldet. -Förgäfves skulle en annan czar vilja återupplifva det; hamn skulle ej förmå. Han skulle likna dessa fanatici i våra tider, som sakna inqvisitionen och bålet. Lemna i deras. händer en kättare, tillbörligen-både fängslad och förklarad i-bann; gif-dem widare både ved och eld, lofva dem hemlighet; strafflöshet för deras åtgärd. Skola de våga