Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 3

Men i detta fall väro himlens vigtskålar rättvisa. Den hämnande engeln följer omedelbart i brottets fotspår. Missgerningen bär sit straff i sitt eget sköte. Ingen menniska, icke en gång en konung, kan fly bort från sig sjelf och undgå följderna af sina brott. Det är hvarken säkert för kroppen eller helsosamt för själen att ega oinskränkt makt. Att vara oinskränkt herre öfver millioners lif, — att vara den förste på hela jorden, — att hålla i sin hand den närvarande och måhända ifven en kommande generations öden, — att anses såsom en gud eller halfgud af myriader lydiga slafvar och vidskepliga barbarer, — att omgifvas af sykofanter och smickrare, af kopplare och snyltgäster, är farligt äfven för den starkaste och visaste af menniskor. Nervernas och hjernans fina mekanism kan ej athärda ett sådant tvång. Genom misstänksamhet, genom daglig och stundlig vaksamnet, genom harnesk, genom en beväpnad lifvakt, genom kredensande af sin mat och sin dryck, genom ett lif af elände och ängslan må tyrannen kunna trotsa mördaren, men sjelfva vildheten af striden framkallar en ny och mera försåtlig fiende. I hjertat och i bjernan bor sjukdomens och vansinnets demon, långsamt och omärkligt tärande på dessa ina väfnader som skydda förståndet och lifvet. Vi kunna lätt föreställa oss de smärtor som denna stolta själ utstod under de sista sex månaderna, när hans karakter, långt förut besudlad inför utlandet, sväfvade i fara bland aans eget folk, när hans armeer blitva slagna, ej blott genom tapperheten hos de två stora och mäktiga bundsförvandterna, utan af sjelfva turkarne, som han föraktade, när hans områdes helgd stördes genom inbrott på dess gränser, när hans fiottor gjordes oanvändbara, nans sjöhandel förintades, hans mundersåter rubbades i sin trohet, hans vänner förvandlades till fiender, och hans fienders styrka ökales genom förbund och entusiasm. Det är 2) underligt att naturen skulle duka under i en 8å olika strid. I hvarje samqväm uppkastas den frågan, nvilka äro de sannolika följderna af denna oväntade katastrof? Den nya czaren Alexander II, som i lugn efterträdt sin fader på tronen, anses vara en man af moderata åsiger och upplyst karakter. Men hans. proklamation vid sin tronbestigning äri högsta grad srigisk. Han förklarar Polens och Finlands oskiljaktighet från Ryssland, trotsande derned de allierade att återställa det enas sjelfständighet eller återknyta sambandet mellan let andra och den makt som det rätteligen uillhör. Han förklarar äfven sin politik vara Peters, Uatharinas, Alexanders och Nikolai, ned andra ord krigets, inkräktningens och eröringens politik. Storfursten Alexander må na varit vis och rättänkande. Men czaren är 32aren. Såsom sådan är han representanten af it system, arftagaren till en politik så väl som till en princip, beskyddaren af en nations ördomar, passioner, herrsklystuad och förloppningar, . egaren af en stor maschin som wan måste hålla i gång, med fara att eljest srossas af dess hjul. Det är naturligt att Lysslands kejsare och folk skola sträfva att itsträcka sina gränser till hafvet; det är lika vaturligt och tillika rättmätigare att Europas fri a stater skola söka hindra verkställandet f denna plan. Emellan Ryssland och det öfriga Europa herrskar en nödvändig och oundriklig fiendskap. Ryssland skall aldrig förora sitt mål ur sigte. Det fullföljer detta pvål under freden ej mindre kraftigt och måtända med större framgång än under kriget. Fåligt, trolöst och ihärdigt, är det stora mået aldrig frånvarande från hennes ozarers tankar och rådslag; och Europa har ej och kan j hafva någon annan verklig säkerhet mot leras angrepp än den som kan fordras vid sanonmynningen. Hade den nye czarens mavifest varit mera fredligt, borde de allierades volitik varit alldeles densamma som den nu nåste vara, när han låtit stöta i krigstrumpeer och trotsat verlden genom att slunga den ansigtet så betecknande namn som Peters ch Catharinas. Europa vet således hvad det ar att vänta. Man måste vädja till czareras fruktan och ej till deras rätltskänsla. FörIrag binda dem ej. Betänkligheter, härledda rån heder och mensklighet, göra sig ej hörda deras rådslag. När ögonblicket är inne, lär en del af Turkiets eller något annat lands ,mråde kan stjälas eller eröfras, äro de färliga att slå till. Vi tro af många skäl, att len förre czarens död är en olycka, och utt Tysklands ovisa statsmän och furstar — understödda måhända af de rädde, de okunige och sjelfviske närmare oss sjelfva — unna försöka att bringa det närvarande kriet till ett förtidigt slut genom attlappa ihop n osäker och vanhederlig fred. Så långt från att tro att ingenting är. förändradt geiom Nikolai död,, tro vi att Europas ställning hfvit ännu farligare genom denna händelse. Jet finns blott en tilldragelse som skulle unna förbättra den, och det är den nya kejarens fullkomliga och ovilkorliga . underkatelse.: Så framt ej — och tilldess — denna ändelse inträffar, bör de allierades politik ara krig med fördubblad kraft; krig i Svarta afvet och i Östersjön, krig på alla sidor af et ryska väldet. . ALEXANDER IL (Ur La Presser) af Leouzon le Duc. I.