Aftonbladet – 27 mars 1855, sida 3

andra forskade i allas miner, förmädde icke komma till nägon bestämd åsigt. På enträget yrkande af generalerna Bosquet, de Lacy Evans, Cathcart och Napoleon baslöts emellertid att armen två dagar derefter skulle sätta sig i rörelse och freamrycka till Belbek, så nära Sebastopol som möjligt. Den 22 Sept. satte vi oss således i marsch söderut och upphand Belbek innan dagens slut. Vi böra ej förgäta nämna att turkiska divisionen icke deltog i Alma-slaget; under hela aktionen qvarstod den i trädgärdarne och floddalens dälder, utan att gifva nägot tecken till lif. Denna overksamhet måste främst tillskrifvas general Martimprey, som alldeles glömde bort detta raska folk och derföre icke ändrade den order han gifvit om morgonen, attde skulle hålla sig i reserv bakom divisionerna Bosquet och Canmrobert. Vid ankomsten till Belbek fanno vi dess mynning och venstra strand försvarade af jordförskansningar, besatta med kanoner. Lord Raglan och hr Martimprey rekognoscerade dessa förskansningar och funno svårigheter vid deras intagande, hvarföre beslut fat tades i ett kl. 6 e. m. inom britiska generalstaben bållet krigsråd att armen borde, i stället för att gå öfver Belbek och angripa fästningens norra sida från de höjder som sträcka sig ända till befästvingarne på Sebastopolsvikens högra strand, kringgå fästninger, öfverskrida Tschernajafloden utom skotthåll för fästningens kanoner, samt fatta position på Chersonesplatäen, hvarest flera skyddade och djupa vikar erbjödo flottan goda ankarplatser. I denna position kunde armån under flottans medverkan bombardera fästningen och skrida till stormning eller, om detta vore ogörligt, företaga en ordentlig belägring. Men expeditionens grunåtel, att planen var uppgjord i Paris otan praktiska förkunskaper, inverkade äfven på alla detaljerna och redan den 24 Sept. hade amiral Hamelins spådom slagit in; vi befunno oss öfverlems nade ät slumpen, invecklade 1 ett äfventyrligt föres tag, och frukterna af den engelsk-franska tapperheten i Almäslaget voro redan förlorade. Den 25 och 26 Sept. verkställde vi den beslutade marschen kring fästningen midt igenom en okänd, af djupa dalklyftor genomskuren och med ogenomträngliga skogar betäckt trast, utan väg, utan förare, utan vatten. Marskalken S:t -Arnaud, som redan kämpade med döden, sökte bibehålla sitt förtroende till företagets framgång. Tanken på en ögonblicklig stormning sysselsatte oupphörligen hans sinne och han talade derom, såsom kunde den med lätthet utföras, ntan andra förberedelser än 12 eller 24 timwars bombardement. Kejsaren skall blifva nöjd med oss, hviskade han leende, vi hafva fullgjort hans befallningar. Honom tillkommer hela äran. Inom 10 dagar skall han hafva Sebastopols nycklar. Nu är kejsardömet fullfärdigt, det har genomgått sitt dop. Flera gånger talade han äfven om den 2 December, men då voro hans ord mindre sammanhängande.