Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 3

vära den läm lgaste genera för ett dylikt företags. Utgängen af denna expedii a är känd. Några sotnier kossacker, som alltid 1öllo sig i våra truppers äsyn men aldrig kurde up: innas, lockade våra bataljoner ini deta lands trä k cch förpestade lågland; derefter försvua c de plöts! ,:r, men Bivisionen öfverfölls af häf; ra regnbyx efter eu tropisk värme och förlorade 6000 man i döda, hvarförutån 2000 medförde frön tillen sjukdom, som satte dem ur Stånd . stt göra tjenst. Samtidigt rasade koleran och typhus : i Varna, Gallipoli och Pireus, st att vi den 15 Aug. kunde bijoda kejsaren, i stället för en seger, en lista på 14,000 döda. Nu kom befallning från Paris att påskynda expeditionen. Genast äterkom mearskalken frän Konstantinopel och församlaåe krigsrådet. Förut hade gerieräl Canrobert, general Browo, konteramiral Lyons och nigra officerare a: generalstaben rekognosceråt sydvestra kusterca af Krim. De medförde utan tvif7zel högst värdefulla måterisler hvilka likväl endast rörde enstaka punkter af expeditionens plan: såsom stället, der man skulle landstiga, armens och flott-ns samverkan och de olika vägar, hvarpä man kunde zomina till Sebastopol. Krigsrådet samlades i Verna ien 10 Aug., om vi minnas rät. Marskalken S:t Arpaud var oråförande, Fan bäde förut underrättat -rips Napoleon samt gereralerze Canrobert och Bosquet om der mellsn honom och kejsar Napoleon afalsde plan, eller densamma, som kejsaren sjelf utarbeizt. Den var daterad Biaritz. Derifrån skickade Napoleon III under denna kritiska period sina befallningar, derifrån daterade han sinz proklamationer, — Marskalken utvecklade för krigsrådet iden med expeditionen, framställde fördelarre deraf för den engelskFrenska politiken och analyserade den redan i Paris fullständigt detaljerade planen. Man måste välja en Isndsigbingspunkt, verkställa landstigningen under skydd af flottornas artilleri, tillbskatränga ryssarne, hvilka ofelbart skulle försöka vareclyckan, slå dem, — hvilket i hanz terke icke kunde dragas i tvifvelsmål — samt efter segern raskt gå löst på Sebastopol och intaga fästningen genom en coup de main, Visserligen saknade han positiva uppgifter, vare sig öfver ryska stridskrafterna på öppna fältet, öfver garaisonens styrka eller öfver Sebastopols försvarsmedel mot landsidan; men alla från olika källor hemtade upplysningar öfverensstämde deri, att inga oöfverstigiga eller ens mycket betänkliga hinder vore tillfinaandes. Rysks armen har nyss lidit ett svårt fieder!sg vid Donau, ännu lättare måste det blifva att besegra honom på Krim; ty man kar icke der hunnit koncentrera några stridskrafter och är ej beredd på aägot anfall. Landstigniogen på Krim och Sebastopols intagande skulle i verldens ögon fullborda ryssarpes nederlag och afivinga det fred, detta mål för D. Mi. drottning Victorias och kejsar Napoleons strafvanden. För öfrigt äterstår ingenting mera att göra vid Donau, sedan äfven Österrike blifvit Porteos bundsförvandt och nödgat furst Gortschakoff att retirera. Man måste nu annorstädes förlägga valplatsen, och om den på Krim icke är utan fåra, så är han likväl len gynnsammaste, såväl för klifbatets sEtll söni för de afgörande fördelar, som der vore att vinna. Allas blickar vände sig nu.mot lord Raglab: Han såg bekymrad ut, och hans min uttryckte de tvifvel söm uppfyllde hans själ. Han invände att man sakvade alla uppgifter öfver rfyska: stridskrafterna och öfver Sebastopols tillstånd mot landsidav. Kartorna gifva ingen upplysning ; vägar, fioder och andra naturliga hinder voro okända; det vore ett dåligt stridsfält. Isynnerhet erinrade iien engelske generalen att de allierades armå led brist på kavälleri, medän ryssarne bade utmärkta höstar i öfverflöd. Partiet vore säledes ej lika å ömse sidor. Viceamiralen Hamelin talade mel mera passion. ;Under nu gifna förhållanden liknade expeditionen i hans tanka ett äfventyr. Han fann de allierades krafter otillräckliga. Flottorna kunde väl skydda armåns landstigning, men osäkert vore med afseende på de stundande dagjemningsstormarne, buru länge de förmädde lemna ett sädant understöd. Måhända skulle de i slutet af Sept. nödgas uppsöka en hamn för. att undgå de häftiga stormarne pä Svarta hafvet. I detta fall blefve armån öfverlemnad åt sig. sjelf — en olycksdiger möjlighet. Klimatet liknar ej de länders som hafva samma breddgrad, då afseende bör fästas på hafvets grannskap och bergssträckningarnes fördelning. Krim, beläget i Rysslands sydligaste spets, vore så att säga den gemensamma verkstaden, hvarifrån alla oväder utginge öfver detta vidsträckta rike. Vissa vintrar isbelägges äfven det inre af Sebastopolsviken. Misslyckas öfverrumplinger, så måste man, för att rädda Englands och Frankrikes vapenära, företaga en regelmessig belägring, och hvem kunde då förutse utgången och slutet på expeditionen? Grundad vore också lord Raglans invänning om bristen på roggranna uppgifter öfver ryssarne3 stridskrafter och Sebastopols landbefästningar. — Dessa anmärkpingar bemölte marskalk S:t Arnaud med ett kort och särdeles energiskt svar. Han upprepade sina argumenter med ännu större eftertryck än förra gången, och stödde sig slutligen på kejsarens ganska kompetenta auktoritet. Prins Napoleon tog nu till ordet, som han behöll i.7, timma, Vi mäste här anmärka: att han tillika talade i general Bosquets och bertigens af Cambridge namn, med hvilka han dagen förut blifvit ense. Prinsen förkastade expeditionen ovilkorligen; så till iden som till sättet för dess utförande: kejsarens auktöritet i denna sak vore visserligen ganska vigtig; men icke kunde kejsaren i Biaritz uppskatta företagets praktiska svårigheter. Krigsskådeplatsens. stora aflägsenhet kunde lätt blända-hars själ. Såsom arfvinge. till namnet Napoleon, må det tillkomma honom att ånyo upptaga ärofulla krigiska traditioner, att äterinsätta Frankrike i dess rang band folken och himnas det för en olycklig forntid. Men:man borde icke börja, der Napoleon slutat. Ett infall i Rysslaad är det okända; marskalken medgifver det sjelf. Man känner så godt som ingenting om förhållandena på: Krim, Beträffande flottornas medverkan, så draga amiralerna i Leiänkande att ställa sig. mot de 600 eldgap, som skyddade Sebastopols vik och. hamn. Fiottornas kallelse är att kämpa mot fartyg och icke mot murar. (Amiralerna Hamelin, Dundas, Lyons öch Charmer uttryckte här, medelst tecken, sitt ins stämmande.) Den rätta stridsplatssn för den alliefade armån — fortfar prinsen — är vid Donau och derefter vid Pruth. Der befinner man sig i ett rikt öeh fruktbart land, bland en befolknisg som sympatiserar med oss, stödd på-en.stor flod samt skyddad åF en rad ointagliga fåstningar.. Detta stridsfält är förträffligt lämpsdt så till. anfall: som till försvar. Den segerrika turkiska armån erbjuder en kraftig fnredverkan; ryska armån, demoraliserad genom sina nederlag, genom sina -generalers fel, kan svårligen usdså en fallständiz upplösning. Denna plans verkställande medförer äfven ena annan fördel, nemligen ätt bevisa Österrike, det man kan umbära det.: De allierades ställning, vid Ungerns gränser och blott 60 Neues från Polens, gör dem till herrar öfver situationen; kriget beherrskar då d plomatien. samt. stiftar leg i Wien och Berlin. Aunu är tid att utföra denna plan. Den låvgsamhet, hvarmed: ryssarne utrymma Daaufurstendömena, är en omständighet som nu Ävidigen bör begagnas. Men vill man nödvändigt förotaga Krimexpeditionen, så måste man uppgöra en omfattande operationsplan.. Hittills har diskussionen bott vidrört enstaka detaljer. Att landstiga på norra etter södra Krim, att slå ryssarne och gå löst på Seen grof bomullsklädning och en liter hålsdiik tom hon sjelf var Alägd att tvusta MYVÄlen de