Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 3

en :grof bomullsklädning och en liter hälsdiik som hon sjelf var ålagd att tvätta. Oaktadt allt detta, var Theråse ännu skön, men af denna melankoliska skönhet som talar. till Kjertat. Meddyster förvåning betraktade Sylvia denna arftagerska till en omätlig förmögenhet nästan insvept i trasor! Denna salongernas Iysande drottning med förtviflans. diadem på sin bleka panna! och med sitt för hvarje in tryck,. hvarje: lidande: öppna hjerta, utgjöt hon bittra tårar. Min fröken, stammade hon och fattade Thåreses hand, fröken de Villenetve . . . hvad jag beklagar er! Dessa de första vänliga ord Therese på lång tid hört syntes: göra ett angenämt intryck på benne. Nyfiket betraktade hor Sylvia. Ni beklagar mig,, sade hon varmt; nå välj beskydda mig .... Men liksom fruktande att hafva gått för långty tillade hon med mera förbehållsamhet : Hvem är ni?, Mitt namn är främmande för er, svarade Sylvia, och en lindrig rodnad spred sig på hennes kinder, men jag har lofvaträdda er, och-om ni har förtroende till mig hoppas jag lyckas. Hvad säger ni?, utropade Therese häftigt. O det vore grymt att bedraga mig! Jag bedrager er icke, om ni samtycker att följa mig skall. ni-snart hafva bevis -derpå:n Följaser! Store :Gud, drömmer jag ? utropade det arma barnet i obeskriflig ångest, Elvarthän vill ni föra mig? Jag vet ej hvem ni är . . . edra förbindelser med. mina förfölr jare ... kanske... nej, nej; förlåt -mig,-dessa tårar, -denna vänliga-röst kunnaicke ljuga... Det är ej en ny snara man lägger ut för mig . nej, det är omöjligt ... hvarför skulle också ni vilja mig ondt? (Forts.)