Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 3

ungens. jeremiader,. vill jagstro? ... hon kan praa. och klaga hon; må du veta... men ser du:... : Nej, jag. skall icke höra på henne, men skynda er att öppna.n De hade nu stannat vid torndöfren: Gums man började helt långsamt :söka nyckeln i sina rymliga klädningsfickor.Då hon ändtligen funnit den, gällde det att sätta in den i låset, men Marthas. hand var så darrande och hennes. syn så dimombhöljd -att Sylvia, otålig. öfver--desvårigheter som deraf uppstodo:djerft fattade nyckeln, vred om den i 1åset: och störtade in i rummet; En isande luft slog emot den unga flickan. Thårese var i mörkret, Öfverväldigad af trötthet: och själslidande hade hon, fullkomligt klädd, insvept i sinzhermel nskäppa, satt sig på en halmstol med hufvudet lutadt mot tältsängen. Allt sedan det olyckliga barnets ankomst. till Tombe-Issoire hade honaldrig sofvit annorlunda ! Vid-det-buller-de begge qvinnornas inträde förorsakade vaknade hon häftigt; förskräckt reste hon sig upp, med ena handen omfattade hon, stolskärmen för att icke falla, den andra lade hon öfver sina .bländade ögon och utropade: Hvad är det? Hvad vill ni mig? Näd! nåd ! Med. ett. hemskt skratt; besvarade gumman den rädda: flickans frågor; med en af djöpt medlidande blandad nyfikenhet såg Sylvia på den unga fången. Huru förändrad. hade icke den arma Theråse blifvit sedan sin fångenskap? Den friska färgen hade försvunnit, hennes: kinder voro magra, hennes ögon infallna. Då ej förskräckelsen upplifvadz hennes rörelser :voro de matta och sjukliga; en djup nedslagenhet röjdes i ljudet af hennes röst. Den hvita bröllopsårägten hade numera blifvit ersatt af