Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 2

svenska rörelsen i Finland, att i ett ögonblick af hänförelse tala om huru från Sverge kommit — — denna frihet, hvilken adlat bonden Så långt som sagan minns till menniska, Och som gör Finlands folk inunder allt Sitt lidande, sin brist, sin nöd, sin ringhet, Dock afundsväråt för dessa starka horder, Som; slafvar sjelfva, dertill görå-andrå;, och det är denna känsla, som förmår honom att med rörelse utropa: Med vördnad skäda de exempel Sverge På denna kust ställt upp till efterföljd. Det icke handlat likt banditen som Antänder strandens koja, för att sen Vid lägan värma sig en enda qvätl Och ej besinnar att en natt skall komma Med mulen storm, sort kastar fram behöfvet Att söka skydd inunder hyddans tak Och luta Hufvudet mot tryggadt läger. Ej Svensken gjo:t liksom den öfvörsvämning, Hvarom vi nyss berättat, hvilken sveper Sin platta yta på hvar olikhet, Som förr gaf lifvets former, färgers skiftning Åt land och kulle, äng och lund och tegar. Under den tid Esthland och LiMähd vötö under svensk spira gjordes mycket för att höja dessa länder. 2andets institutioner, ridderskapets politiska rättigheter och den tyska natiohalitet, som här uppbar bildningen, respekterades, men fillika gjordes mycket för att höja och förbättra folket. Svenska regeringen Köjde kraftfullt och på fölltällvar sin röst till de trälbundna böndernas bästa, den uppträdde såsom esthernas och letternas naturliga beskyddare. Under dei store Guståf Adolfs tid uträttadesi detta hänseende mycket. Man sökte reglera böndernas arbeten och:pre stationer, som förut helt och HKållet berodde af herrarnes godtycke. Kriminåldorästätten togs ifrån herrarne och öfverlemnades åt offentliga domstolar. Bönderna fingo sjelfva rätt att såsom bisittare deltaga i lagskiptihgen. Universitetet i Dorpat inrättades och äfven härvid gjorde Gustaf Adolf afseende på esther na och letterna. Desse, som man HKittille lemnat utan undervisning, på det man tillika med kroppen äfven skulle göra själarne lifegna erhöllo andel i och fritt tillträde till denna landets högsta bildningsanstalt och deranställdes till och med akademiska lärare i båda dessa språk. De följande svenska fegenterna fortforo att sörja för landets och folkets bästa. Carl XI upprätthöll och genomförde med ifver sustaf Adolfs anordningar och tillade sjelf nya bestämmelser i samma riktning. Häde han fått lefva längre, så skulle utan tvifvel hans på förståndiga grunder uppgjorda plan till böndernas fullständiga emancipation blifvit genomförd. Han hann endast att fullborda de förberedande åtgärderna; genom de derpå följande krigsoroligheterna afstannade det sköna verket och genom den ryska eröfringen blef snart derpå hvarje spår af detsamma utplånadt. Allt kom åter tillbaka på den gamla foten och öfver den frihetens morgonrodnad, som hade uppgått under den svenska tiden, hopade sig slafveriets moln allt tätare tillsammans. Uti freden i Nystadt 1721 förband sig Ryssland högtidligt att låta de afträdda provinserna få bibehålla alla sina rättigheter, sina institutioner och sin religion fullkomligt oantastade. Dessa vilkor ha blifvit uppfyllda på det sätt och efter den metod som Ryssland vanligen använder vid tolkningen och uppfyllandet af ingångna traktater. Peter den stores testamente, som i alla händelser utgör ett sannt uttryck af den ryska politikens anda och mening, utgör i den punkt som handlar om Östersjöprovinserna en god kommentarie till det löfte czaren afgifvit och den förbindelse han iklädt sig uti Nystadterfredenv Peter I var emellertid alltför slug för att genast gå bröstgänges till väga och att sjelf med. våld företaga sig hvad han rekommenderade åt sina efterföljare, dessa provinsers förryskning. Fan sökte först att vinna dem genom att smickra de privilegierade klasserna. Den tyska nationaliteten i dessa länder var till en början af stor vigt, emedan den åt det ryska stätslifvet kunde skänka åtskilliga intelligentå krafter, och den var tillika alltför underlägsen i antal, för att under dåvarande förhållanden kunna väcka några allvarsamma bekymmer. Adeln fick behålla sin ståndsförfattoing, stadsordningarne fingo qvarstå, och den protestantiska kyrkan i landet lemnades oantastad. På massan af folket tänkte den ryske herrskaren naturligtvis icke; bönderna återföllö under adelns despotiska makt, och de svenska institutionerna till deras bästa undanröjdes och försvunno i all stillhet. Böndernas prestationer stegrades åter efter godtycke, godsherrarne tillegnade sig alllagskipning, esterna och letterna uteslötos från delaktighet i landets skolanstalter; hvärje besvär öfver grymhet och samvetslöst förtryck gjordes omöjligt. Så utplånades alla spår af de svenska regeringarnes omsorger och skyddande välvilja; ett dunkelt minne derom har emellertid ända till den sista tiden fortlefvat bland folket; det händer icke sällan, att en estländsk bonde, när han öfver all höfva pinas och förtryckes af sin herre, sätter sig i en liten öppen båt och låter densamma öfver den vida, stormiga Östersjön drifva till kusten af Sverge, som han genom gammal tradition känner vara bebodt af ett folk som, sjelf fritt, lider af att se andra ofria och förtryckta. De estländska och liffländska adelsherrarne försummade icke att i fullt mått begagna sig af sin återförvärfvade sjelfherrskarrätt; de anade icke i sin kortsynta egoism att de härigenom aflägsnade sig alltmera från det framåtskridande Europa och derigenom kommo allt säkrare in uti rysslands nät, ehuru detta DR MI I SA a TE.