Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 2

att han fått sigte på henne uti en trädgård, dit han smugglat sig in för att taga några mått. . . Hon är dotter till en tjock millionär som vi bara betala för gammal ost, efter hvad orspråket säger., Upprymd af vinet och förtjust öfver sin qvicka anmärkning fortfor den afskyvärda käringen med sitt hemska, ihåliga skratt. Nej, hör nu, gudmor,, återtog Sylvia med låtsadt misstroende, nu vill ni riktigt göra narr af mig... om Mådard verkligen vågade presentera sig för en sådan der rik och förnäm dam som ni säger, så skulle han otvifvelaktigt blifva genompiskad af lakejerna... Jag vet visst icke huru er son ser ut nu för tiden, men då jag lemnade Paris, lofvade han just icke blifva vacker., Jag tror du är svartsjuk, din byting! utropade Martha. Hm! bm! Säkert hade du utvalt Medard för egen räkning, och nu är du helt flat att han stryker din näsa förbi! Men det må du tro det; son min må vara ful eller vacker, så helsar han på sin älskarinna när han vill och behagar, och det utan fruktan att genompiskas af några betjentsluskar. Det är omöjligt... ni bara gör spektakel gudmor, och det är inte beskedligt, när jag talar allvarsamt., När jag säger en sak så är det sagdt, kom ihåg det! röt gumman, förolämpad öfver den unga flickans misstroende. Jag undrar just om mamsell Thomas också vill tvifla när jag säger att den ifrågavarande prinsessan är hör i huset, två steg från oss? Till bevis, fortsatte hon och uppdrog en stor nyckel ur sin klädningsficka, så se här nyckeln till buren der vår vackra fågel förvaras. Huru! utropade Sylvia, ännu med en lätt tvekan, millionärens dotter? Enda dottern till en generalförpaktare, min