Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 2

7 docka, ingenting mer och ingenting mindre... .. Kors, jag kommer ihåg att hon skulle hafva qvällsvard, åh, hon äter så litet, hon kan gerna vara utan mat en gång. Dansösen iakttog några minuters tystnad. Jag måste väl tro er, gudmor,, återtog hon och fyllde sjelf gummans glas, hvilket denna genast förde till sina läppar, efter ni försäkrar det; men nog slår jag vad att er generalförpaktares dotter är ful som synden! Korg, ett sådant troll att vara svartsjuk! Nej du, hon är mycket vackrare än du. Det skulle jag väl hafva lust att se, svarade Sylvia med en föraktlig knyck på hufz vudet. Söta gudmor, visa mig ert underverk.n Nej, tack vackert,, återtog Marttia med fasthet; om Meådard visste det... barmhertige Gud, då fick jag! ... Tänk dig, mitt bar; att den der flickan är hans afgud; nu för tiden tänker han icke på något annat; förr kastar han omkull hela jorden än han förlörar henne. ... Han har strängt befallt, att så fort jag hör tecken till oväsen genast taga ungen med mig och fortskynda ned igångarne; hafva vi väl en gång kommit så långt, försvarar han oss nog minsann om också hela Paris vore på fötter efter oss. ... Nej, min tös, se henne får du intet... om Mådard händelsevis kom upp, skulle han genast döda oss begge tvål En sådan fara vill. jag visst icke utsätta oss för, utropade Sylvia med mästerligt spelad förskräckelse. . .. Utom dess är det nu sent, detta qvarter är så ödsligt,, tillade hon och steg upp. Nu är det tid att tacka er och vända om hem igen,, Hvar bor du någonstädes? Vid Porcherons; mina husbönder hafva slasit upp ett tält derbredvid, som vi gifva våra storartade föreställningar uti. Ni kommer. väl och ser på oss någon gång, gudmor lilla?