Aftonbladet – 24 mars 1855, sida 3

visserligen borde egaå föteträdet; dotk ätt hon i allt fall icke ville öfvergå till densamma;! då hon derigenom skulle göra sin fader emot. Detta förråder väl inre strid emot yttre våld. I Men om hr Backman vill neka denna inre strid hos sin dotter, Här förklarar han då de yttranden hon haft till pästorsadjänkten Hallander om religionsbrott och till lasårettspredikanten Svedelius, rörande samvetsförebråelser: ,det är bara yttre sken, invärtes är du katolik, ; hvarföre hade hon då, sammå dag hon angreps af yrsel, till fru Jernström yttrat, såsom enligt protokollet orden fallit: jag är den oiyckligaste menniska, och, då fru Jernström yttrat höpp, att hon snart skulle ätervinna lugn, genmält ungefär följande: det förstår ni icke, den enfaldigaste är den lyckligaste, den stridigaste den olyckligaste. Härefter torde hr ryttmästaren sjelf inse, att jag icke sagt för mycket, när jag påstått, att mll Backmans samvetsoro härledt sig — icke från de omvändelseförsök, som aldrig egt rum, och hvarom hr ryttmästaren sjelf vid sista förhöret medgifvit, att han icke: haft sig nägot bekant, — utan fastmer från det tvång, i hvilket hon kände sig, ett tvång, som icke blott framlyser af mll Backmans yttrande, att hon icke vill göra pappa emot, men isynnerhet deraf att hon icke vågade uttala sitt hjertas tankar, när pappa var tillstädes, utan svarade: tyst, pappa hör oss, såsom t. ex. när, enligt mll Martinells vittnesbörd och i hennes närvaro, en kusin till den sjuka, ml Hedda Backman, frågade om det vore sannt, att hon önskade få :katolska presten till sig, hon endast svarade : tyst, pappa hör ss, ett svar, som tillikå utvisar, huruvida hennes fader i samvetssaker egde, säsom han påstär, sitt barns hela förtroenden. Men vare sig härmed huru som helst, min afsigt har aldrig varit att anklaga nägon, utan endast att visa, det i förevarande mål ingen kan med ringaste skymt af sanning förebrå mig, att i någon män, vare sig med ord eller gerning hafva bidragit till den, efter mitt besök hos mll Backman inträffade yrseln eller i något hänseende tillskyndat hennes åtta dagar derefter timade död; — och om hr ryttmästaren Backman fortfaratt yrka målets remitterande till rådhusrätten, skola vi se, hvem af oss följderna deraf kommer att drabba, till och med orm haas vid sista protokollsjustering yttrade påstående vore lika sannt som det påtagligen är uppdiktadt, naemligen att mll Backman dagen efter mitt sista besök till honom skulle yttrat: Pappa kar icke tro, huru pastor Bernhards närvaro skrämt mig, det ta ger lifvet af mig, stackars pappa!s Är det trovärdigt, att mill Backman samma dag skulle till ml Vartinell uttryckligen förklarat, att hon genom pa: stor Bernhards närvaro och yttranden icke blifvit på nägot sätt oroad och till sin fader, att hon blifvit skrämd till döds. Hade dylikt egt ru skulle hr Backman vid första förhöret kommit (i häg det. Jag nekar dock icke, att mamsell Back man ofta kan hafva begagnat uttrycket: de ta lifvet. af mig, enär hön äfven begagnat samma uttryck om sin fader, då hon för tvenne vittcen, m:ll. Telander och fru -Lerebour, klagat, sägandi pappa bräkar så mycket m. m., men på mitt tillrådande att icke säga ett ord, som kunde vara s rande för fadren, hade detta uttryck blifvit uttydt till orden: jag trodde jag skulle dö. I Härmedelst tror jag mig hafva fulleligen vederlagt br ryttmästarens skrift i hvad den rörer mälet. De bandgripliga förvridningar och uppenbara osanningar emot vittnens klara och tydliga utsago visa i 08 hvadhalt hans mängfaldiga insinuationer kunna eg Blott ett ord än om hans räd till mig. Som det ä polismaktens skyldighet att här i staden, i öfverensstämmelse med författningar, vidmakthålla ordning och lugn för hvar och en, som icke sjelf störer den, så vet jag på förhand, att jag härifrän kan päräknå a!lt slags skydd emot alla folkuppviglare, vare sig hvem som helst. Jag vägar dock hemställa till vederbörandes öfvervägande, om icke dylikt ofog borde i tid förekommas, helst jag redan på öppen gata blifvit med: oqvädinsord förolämpad. Skulle-det dock verkligen komma till dylika upptåg, som hr ryttmästareh Backman eller Folkets Röst: m. m. söka frammana, så tror jag knappt, att den utrikes legation, under hvars skydd jag är ställd, ja till och med samtlige katolska legationer härstädes, hvars själasörjare. jag har äran vara, skulle lemna ofoget obeifradt. Jag anhåller derföre, att hr ryttmästaren Backman måtte slåggas att här tydligen förklara sin mening med hvad haw uti sin till protokollet inlemnade skrift egentligen vill råda mig till, samt, då jag icke är villig att följa hr ryttmästarens råd, hvad han menar med orden: så Gud nåde den eller dem, och slutligen att uppgifva, af hvem han blifvit berättigad att föra svenska folkets talan. Stockholm den 20 Mars 1855. A. Bernhard. Pastor. , I anledning af de uti det skriftliga anförandet framställde frågor, förklarade ryttmättaren Backman, utan att deröfver tillspörjas, det han icke ansög sig behöfva svar derå lemna, utan förnyade sitt vid förra förhöret gjorda yrkande att mälet i den det, han redan uppgifvit och bestämt, måtte till handläggning vid vederbörlig domstol: hänskjutas. Genom särskildt fattadt och afsagdt beslut förklarade öfverståthållareembetet, att, då de uti detskriftliga anförande af pastor Bernhard framställda frågor icke hafva nägot egentligt sammanhang med ifråga varande mäl, fann öfverståth.emb. sig icke böra någon undersökning i berörde hänseende och i sammanhang med detta mål verkställa; herr pastor Bernhard dock obetaget att, om han på ett eller annat sätt blefve ofredad eller finge anledning antaga att hans säkerhet på något sätt hotades, derom särskildt göra anmälan hos öfverståthållareembetet, som icke skulle underlåta vidtaga de åtgärder omständigheterna påkallade. På särskild fråga förmälde herr pastor Bernhard att han för sin del icke önskade målets öfverlemnande till domstol, enär ändamålet med den af honom-begärda undersökning eller att grundlösbeten af det om honom utspridda rykte skulle blifva ådagalagd, redan vunnits, samt, då hans afsigt icke varit, på sätt han förut yttrat, å herr ryttmästaren Backman för ryktets utspridande yrka ansvar. Herr ryttmästaren Backman förnyade deremotsin i förra dagens protokoll emot pastor Bernhard gjorda angifvelse, att denne om ej direkt förorsakat, åtmiastone påskyndat mamsell Josephine Backmans död; och -hänsköt förthy öfverståthållareembetet målets vidare --handläggning i denna del till vederbörlig. domstol. Stockholms: -rådstufvurätt; hvadan protokollen komme att utskrifvas och dit:öfversändas; hvilket afsades, hvarefter och sedan så väl herr: pastor Bernhard som ryttmästaren Backman på fråga förklarat, det de icke ansågo nödigt det dagens protokoll för dem till justering upplästes, pastor Bernhard och ryttmästaren Backman afträdde. Ut supra. Efter befallning Carl Dahlgren.