Aftonbladet – 24 mars 1855, sida 3

la-Reine? Jag skulle bra gerna vilja se dig i kostym ! slit det der skall nifå veta sedan, gudmor lilla; låtom oss först tåla om er. Hur mår Medard? Får jag inte se honorna ?s Han arbetar nere i gångarne, svarade gummän lakoniskt. ; Han kommer väl upp i afton, eller hur ? Det är inte så säkert, det.n Sylviaandades åter. Medards frånvaro varett nödvändigt vilkor för framgången af hennes förslag. Hon återtog: !lör på, gudmor, sedan sex, sju år hafva vi icke sett hvarandra, och det skulle rigtigt roa mig att litet fira min återkomst. Jag är gourmande nu liksom förut, ni måste skaffa oss något godt, mena jag vill icke göra er några utgifter, jag bjuder, se här penningar, spar ej, utan söta gudmor, skaffa oss något rigtigt läckert., En louisdor föll ned. i Marthas skrynkliga hand. Dansösen hoppades att hennes gudmor skulle gå ut för att handla, men hon bedrog Ne Martha tummade med giriga blickar guldstycket och slutligen lät hon det dyka ned i en af sina rymliga fickor. Du slår på stort du, min unge! återtog hon, du handterar guld, som om man bara behöfde böja sig ned för att taga upp det... Det går icke an att slösa... om du har flera sådana der sötungar, så tag hit dem, jag skall -gömma dem åt dig, jag! Kom med mig upp i mitt rum, der har jag alltid några godbitar att bjuda en god vän på när så behöfs; kom du bara, så vill jag ställa till ett kalas som du tag mig katt n icke skall behöfva beklaga dig öfver... Penningarne dina får du igen... en annan gång. Min gudotter be öfver icke betala när hon kommer till mig.n Sylvia blef djupt bedröfvad, men hon lyckades dölja sin sorg. Martha lät henne stiga upp för en förfallen trappa. Efter många omvägar inträdde de slutligen uti ett mörkt, dammigt rum, fullsatt med trasiga möbler och