Aftonbladet – 24 mars 1855, sida 3

hon skulle taga emot sin gudotter, men så snart hon var öfvertygad att den unga flickan ej kom för att begära något, blef hon vänligare och språksammare. : Kom då och låt mig omfamna dig, du täcka unge!, återtog hon och tryckte sina bleka torra läppar på dansösens runda friska kind. Hvad du har blifvit stor och vacker! Jag tycker att det är som i går jag såg dig barfotad springa i ränstenen dernere... Du har således hittat på ett godt yrke, min tös? Bär dina sparpenningar till mig, jag skall gömma dem åt dig, jag!... Ungdomen förstör allting på onyttiga prydnader, man måste spara, annars finns det ingenting qvar till gamla dagar. Det kar jag också tänkt gudmor, nästa gång jag kommer hit vill jag taga mina penningar med mig, så... Det gör du rätt uti, mitt barn, svarade gumman ifrigt, du är en bra flickal:.. Hvad din stackars far skulle ha varit nöjd att se dig så här snygg och vacker! Du vet att han just icke hade hvad man kallar tur . .. Jag vet,, stammade Sylvia och vände bort hufvudet. Ack! min Gud, ja... han fasttogs samma dag som min salig gubbe... och sluta fingo de också tillsammans dernere på Grevetorget... Nog, nog! bad dansösen med qväfd röst. Jag förstår att det gör dig ledsen, återtog gumman obevekligt, jag trodde alltid förut att du icke mer tänkte på far din. I grund och botten var han en god karl, fastän han sålde dig för några ecus, då du bara var tolf år gammal, åt en kringvandrande lindansartrupp,, om den saken. kan man säga både mot och med... Far var just icke lycklig hemma heller, han söp upp allt hvad-han förtjente och när han var full så... lindansarne lofvade lära dig deras yrke, så att du nog med tiden skulle förtjena pengar. ... Det ser ut som om de hållit ord... Men när kom du ill Paris? och hvar arbetar du, på Saint-Laurent eller på Cours