Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 3

er markegängsprisens medium a acn eler de yrädsorter, hvartill det blifvit skattlagdt. geten O II Lönbränningen i Linköpings lån. Från en aktad inbyggare i Linköpings län, kom med sitt namn ansvarar för uppgifternas sanning, har redaktionen mottagit följande nsända artikel: För en tid sedan infördes i Aftonbladet utdrag rån Östgöta korrespondenten, ett försvar för Linköoings läns styrelses ätgärder med lönbränneriet, som föranleder ätskilliga anmärkniogar. Der uppgifves utt länsstyrelsen icke fätt några enskilda upplysningar angående lönbränneriet. Insänaren känner så ullständigt möjligt är att denna uppgift är falsk då 3:ne af insändaren kända personer af ren välvilja sökt underrätta länsstyrelsen om förhällandet, men denna rälvilja belönades med ett missnöje grämsande till ohöflighet, hvarvid ofelbarhetens anspråk gjorde sig gällande, ingen kunde nemligen känna hvad som för styrelsen var obekant. -I nämnde tidnings försvar anfördes ytterligare; att länsstyrelsen i Linköping med afseende på lönbränneriets utrotande uppträdt fultt ut så kraftigt som andra läns styrelser. Företrädes anspråken i detta afseende äro mycket svära att afgöra för den som icke närmare känner förhållandet inom hvarje län. Att polisätgärderna äfven inom andra län icke motsvara omständigheternas kraf är bäde möjligt och troligt; dock förefaller det insändaren med anledning af de upplysningar allmänna tidningår medåelat, som Jönbränneriet inom: andra län endast i skogsbygderna, der beslagen varit försvaradeaf lokala omständigheter, fått nägon starkare fart; inom Östergylln åter är det på slättbygden som de flesta pannornpa äro i gäng, äfvensom den största bränvinstillserkniogen åstadkommes, ett förbållande så mycket mera hemfallet under den skarpaste kritik, som en och hvar redan på afstånd kunde se hvar. det rökte ur skorstenarne; som lönbrännarne sjelfva trotsigt er-. kände: förhållandet, och som en hvar i trakten boende kunde intyga hvar det lönbrändes och hvilka som tönbrände. Icke desto mindre fortfar bandteringen i t närmaste ostörd tills en artikel i Aftonbladet infördes, med uppgift om den trakt der lönbränneriet företrädesvis bedrefs samt i hvilka byar det hade sitt bufvudqvarter, med anledning hvaraf omkring 12 beslag blifvit gjorda hos personer som voro åboer i aämnde byar. Emellertid hade lönbränningen derstädes fått fortfara i omkring 3:ne månader sedan ien lagliga bränningens slut; lönbränningen var dock ika bekant den första som den sista veckan för alla i hvars intressen det icke läg att blunda för förhållandet. Rättvisan fordrar dock det erkäonande, att lönbränneriet numera aftagit i Skepningetrakten, der det i största skalan bedrefs, mähända till följd af stt något uppmärksammare kontrollerande på höga vederbörandes förfaringssätt. I mnärgränsände Aske och Dahls härader bedrifves handteringen på ett mera ostördt sätt; den har ock på sednare tider tilltagit. Ioom Göstrings härads skogsbygd hade säkert ingen allmännare lönbränning ifrågakommit, så vida icke länsstyrelsen genom lama polisåtgärder äfven derstädes framkallat lagbrytarne. Det länge visade exemplet af straffösheten på slätten skulle slutligen äfven ;nleda menigheten i skogstrakterna på laglöshetens bana. Lönbränningen har på sednaste tiden blifrit allt allmännare, bolag formeras emellan 3 å 4 små jordegare, de :begagna mindre redskap som flyttas från den ena till den andra bolagsmannen, för att vilseföra beslagaren i händelse han skulle inställa sig. Ett tydligt bevis på det i skogsbygden tilltagande lönbränneriet inhemtas deraf att de. ovanligt stora po:atesbehållningarne i hast försvunnit, det står numera knappt till att få köpa en tunna potates. Lönbränneriet har: dock hittills blifvit hämmadt af. den genom vattenbristen förorsakade svårigheten att få malt, detta hinder försvinner med den snart inträffande våren, då efter all anledning lönbränningen i skogsbygden sommer att få en ohejdad fart, då den ju en gång skyddas af bristande kontroller och lokala beslagssvärigheter. Der brännes sällan i gårdarne utan i bergsskrefvor, kolmilor, utlador och enstaka på afständ stäende hus — i trakter der med slädförets upphörande ingen åkande kan taga sig fram, och der endast d. i-orten boende. känna de otillgängligaste ställena. Man har med anledning af lönbränneriet sett mänga bekännelser öfver laglösbetsvanorna-—hox menigheterna, insändaren vill icke yttra sig om huruvida ofoget inom andra län föranledts af dessa orsaker, men hans öfvertygelse är att få menigheter äro i allmänhet så laglydiga som befolkningen inom Östergylln, och att isgbrotiens allmänlighet framkallats af den alltför stora fre-telsen och strafflösheten. I skogsbygden är ännu intet enda beslag gjordt, åtgärderna hafva hittills inskränkt sig till en frän kronobetjeningen till en och annan af de lönbrännande utgäende ullsägelse att beslag den och den dagen kommer att ske, utgången behöfver: man icke påpekas w Den som är bosatt på landet har tillfälle att göra närmare bekaniskap med kronobetjeuingens egendomliga förfariogssätt med deras seder och bruk. Män ser nästan aldrig något bränvin konfiskeras vid de af de ordinarie tjenstpligtige beslagarne verkställde beslag. Det lisger nemligen icke i kronobetjeningens intressen att fara alltför härdhändt fram med menigheterna, de-lönbrännande: blifva således alltid på ett eller annat sätt underrättade om det ifrägavarande beslaget. När denna vink uteblifver, debuterar beslagaren vid aokomsten med att vara lönbiännarens gäst, med att äta och dricka med honom, under tiden hinner man undanskaffa det tillverkade bränvinet; med den använda redskapens värdelöshet blifva böterna dö obetydliga i jemförelse-med den före -beslagets verk: ställande förvärfvade förtjensten: Skulle: äter löp brännaren utan mildring räka i fällan, heter det at han burit sig dumt åt, hsn borde förstått arrangers saken med kronobetjeningen. Kronobetjeningens för sta allmänna regel, hvarvid undantagen höra till säll syntheterna, är att endast på angifvelse verkställa. beslag, deras andra regel äter är att när beslaget icke kan undvikas, det ätminstone sker pä det sätt son bäst öfverensstämmer med lönbrännarens intressen Har pu länsstyrelsen anbefallt kraft med afseende pi lögbränveriets behandling, visar arten af. kronobetje ringens förfaripgssätt huru mycket de respekter: sina höga förmäns föreskrifter. Kika materialier till anmärkningar kunde. hemta med anledning af de missförhällanden som uppkomm: af det nuvarande befordiingssättet till landshöfdinge platserna, hvartill personer-uppböjas som sakna al emwbstsmannarutin, och hvars synliga förtjenster in skränka sig till den personliga gunstens och riksdags habilitetns: Dä dessa hofvets och systemets guldgos sar tillträda sina befattningar, förmå de, äfven me den bästa vilja, -med den utmärktaste humanistisk. tildning, ingenting. uträtta på sjelfständig hand, d