Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 3

Itans upphörande och förvandling till penningar måtte af Kongl. Maj:t godkännas, de härvid fogat den anmärkning, att ehuru de ansågo den beskattade jorlens utskylder genom dagsverkens borttagande i en framtid ostridigt komma att minskas, hvilken brist i statsinkomst framdeles måste genom bevillningar af andra skattskyldiga fyllas, det tlikväl icke kunde tillkomma kollegium att emot R. St:s derutinnan fattade beslut något vidare erinra, enär enligt 57 R. F. beskattningsrätten tillhör R. St. allena. Hr grefve Wrangel har vidare, i afseende på frågan om salpeterhjelpens i vissa härader inom Nyköpings län förvandling till penningar efter dess persedelsvärde, ansett att det vore lämpligast att den finge utgå såsom hitintills, tills dess vid nästa riksdag frågan om dess förvandling till penningar efter kronovärde blir afgjord. Beträffande det af R. St. i 17:de punkten gjorda förslag, att om någon lägenhet nu utgör sin skatt med endast en af de i länet till förvandling föreslagne persedlar, samma lägenhet äfven framgent skulle få behålla dylik enkel ränta, så vidt den förvandlas till nägon af Jänets hufvudräntepersedlar enligt stadgade -grunder, här grefven ansett en olikhet i räntan derigenom kunna uppkomma emellan särskilda nu lika beskattade lägenheter, för undvikande hvaraf det i hans tanka vore bättre om denna punkt kunde förfalla. Hvad angår räntefö enklingen för provinsen Helsingland, har grefven icke instämt med kollegium! i-den åsigt, att vid fallande hemmantal, den ene efter den andra af huf vudpersedlarne borde försvinna, då den icke uppginge till den stadgade minsta persedelenheten, utan har grefYen ansett att äfven för sjelfbestående hemman med klufna delar röncen borde utgöras proportionsvis till helt mantal, äfven om brutna tal af räntepersedlar der skulle komma att i jordeboken upptagas. Vidkommiande räntebräderna 1 Blekinge, har grefven tillstyrkt, att dessa icke måtte förvandlas i penningar efter markegångspris i bräder endast å 7 alnars längd och 14, ts tjocklek, hvilket vore hälften lägre än anIra slag inom samma län förekommande räntebräder, utan att hvarje sågverk i Blekinge måite få sin ränta i penningar förvandlad efter markegångsprisens medium å den eller de brädsorter, hvartill det blifvit skattlagdt.