Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 3

okunnigare än den yngsta exstraordinarien bland deras underlydande. Förmans-förhällandena blifva uppoch nedvända, den som borde vara den befallande blir den subordinerande och i beroende af sin närmaste man; räkar nu denne att mera intressera sig för sina vidlyftiga egna affärer än för tjensten, den han åter ä sin sida lägger på sin närmaste mans skuldror — är han dertill en stortalig i sina uppgifter föga pälit lig man; blifva länets intressen lidande och den med förhållandena obekanie nya landshöfdingen blir vilseförd, särdeles om denna sällan eller aldrig finnes inom länet. Man hör ofta framdragas, att militärlandshöfdingarne till iöljd af sina disciplinära vanor vore särdeles lämpliga till polisätgärdernas kraftiga handhafvande; insändaren, bosatt i ett län, som med sällspordt undantag alltid varit välsignadt 1sed milisärlandshöfdingar, tycker sig tvertom hafva förmärkt, att polisens handbafvande varit deras svagaste sida, han har dock ännu icke lyckats upptäcka hvar deras starka sida ligger förborgad. r—————E—————