Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 2

stad på klipporna och kanonbåtarne antingen sänkta eller nödsakade att taga sin tillflykt i de fientliga hamnarne. Jag tjenade under sir Sidney Smith vid hans företag mot Boulogne 1805. Han öfvervägde icke svårigheterna och tog icke: tillfälliga Omständigheter i betrak tande, och förlorade alla sina båtar och hardt när äfven sina skepp. Nelson hade icke att kämpa med sådana svårigheter hvarken på Nilen eller utanför Köpenhamn. Vid förstnämde tillfälle låg fienden i Åugusti för ankar på en öppen redd. I Köpenhamn i April hade han en säker hamn der han kunde ankra och vidtaga sina mått och steg; ingen storm hotade skepp och båtar och han kunde sjelf välja sin dag — såsom de vise männen i amiralitetet i Oktober äfven öfverlåtit åt mig — men jag är öfvertygad, att om de varit i roitt ställe skulle ingen bland dem ha förmått finna rätta dagen. Lord Exmouth angrep Algier midt i sommaren; der funnos hvarken klippor eller grund. flan intog icke staden och jag betviflar att ban än en gång skulle vågat försöket. Vid Saiot Jean dAcre var vädret vackert och några hinder förefnnos ej, och intägningen skude det oaktadt vårit tvifvelaktig om egyptierna hållit stånd oaktadt explosionen, och den skulle varit omöjlig om garoisonen uigjorts af rysser. Oaktadt sir James Saumarez betydande öfvermakt blef han tillbakaslagen vid Ålgesiras samt förlorade ett skepp, och amiral Dundas har ingen orsak att vara belåten med sitt anfall på Sebastopol. Behasar ni säga mig HKvårföre lord Nelson och ord Collingwood icke angrepo Toulon och Cadix, af hvilka platser ingendera var så stark som Kronsiadt eller Sveaborg? Hvarr angrepo lord Howe, lord Bridport och lord S:t Vincent icke Brest, Lorient, Rocheort o. 8. v.? Hvarföre vägrade den franske amiralen och jag attanfalla Sveaborg? Emelan vi ieke egde medel till ett sådant anfall och emedan det smala in!oppet var tillslutet. Hade detsamma varit öppet skulle de förbuadna flaggorna, till och med utan biträde af kanonbåtar, ha svajat på Sveaborgs inre redd. Ni säger: Antaget att företaget i ani.a afseenden hade utsigt till framgång, -så synes den sena årstiden ensamt icke vara en rullgiltig ursäkt för uraktlåtenheten att utföra det, Ett skeppsanfall på en stark fästning år vid alla tilifällen svårt; lägger man dertill nsvigationssvårigheter och ogynnsam väderlek, så blir det omöjligt. Ni säger, att jag icke hade några skäl till mina klagomål inför nnderhuset. Mina klagomål ärd, att amiralitetet förvrängt mina rapporter, afsigtligt förvrängt dem, totalt förändrat deras betydelse och fört ett språk, som påyrkade det hvilket var rent af oraöjligt, och att amiralitetet, oaktadt alla de upplysningar jag !emnat, vidblifvit sin förvrängning. Jag hade icke, utan förfing för statens tjenst, kunnat framlägga hirhörande bref, men de hade kunnat pröfvas uti en hemlig komite och denna hade kunnat afgifva utlåtande deröfver om gir James Grabam eller sir Charles Napier sagt sanningen., — Amiralen ingår derefter mera i detaljer och vederlägger sir James Grahams i underus.t uttalade påstående, att han icke vidblifvit sin ursprungliga åsigt om omöjligheten af Sveaborgs intagande, och försäkrar, att han ännu i September månad visat, att ett sådant företag icke kunde utföras med de hoaom till buds stående stridskrafter, men att han emellertid skulle gjort ett försök i händelse 30,000 man landttrupper varit ställda till hans förfogande. Hvad sir James Grahams åsigter beträffar, så har denne ursprungligen yttrat den tanka, att till ett företag mot Sveaborg erfordrades 200 kanonbåtar och 50,000 man landttrupper; men han hade plötsligen öfvergifvit denna åsigt, då han i Oktober erhöll den falska underrättelsen om Sebastopols intagande, och han fordrade nu, oaktadt franska flottan och amiral Plumridges eskader redan på återvägen hade anländt till Kiel, att anfallet på Sveaborg skulle utföras med de till buds stående skeppen. Slutligen försäkrar sir Charles, att han blott en enda gång med bitterhet tillskrifvit amiralitet, men också straxt derpå ursäktat sig derför. Sedermera, då han blifvit förolämpad af amiraitet, har han visserligen skrifvit skarpa bref, men de hade dock aldrig varit subordinationsvidriga eller uppstudsiga. För öfrigt skulle han, äfven om han icke blifvit anbefalld att stryka sin flagga, ej under något slags vilkor ha kunnat förmås att ytterligare tjena under sir James Graham. Ostindiska kompaniets direktörer hafva gifvit en lysande festmåltid för general Vivian och de till tjenstgöring uti den turkiska kontingenten bestämda officerarne i ostindiska armåen. Den bivistades af turkiska sändebudet hr Mussurus samt ninistrarne Palmerston, Argyle, Panmure och Vernon Smith. De vid tilifället hållna talen rörete ingenting synnerligt märkligt. Man lofvade sig naturligtvis goda: följder af sådana officerares ställande i spetsen för trupper som visat sig så utmärkt stridbara då de äro väl zxommenderade. Af ett yttrande af ordföranlen fann man, att på tre dagar hade 150 å 200 ostindiska officerare anmält sig till tjenstsöring uti den turkiska kontingenten. Den 12 dennes hördes inför den Roebuckska kommissionen äfven hertigen af Cambridge. Han klagade bland annat öfver det ringa antalet af regementsläkare och gaf vittnesbörd om den stora ansträngning man uti löpgrafsarbetena pålagt de redan. af kolera utmattade trupperna, och hvilken efter hans åsigt ifven utgjort anledning dertill, att det saknäts manskap för anläggning af en brukbar väg från Balaklava till lägret. . Han egnade allt beröm åt militärintendenten.. personligen,