Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 2

ml — oc kade jag mia näsduk genom gallret och upprepade ännu en gipg med söndeslitande röst: Hjelp, hjelp ! Den lille gossen syntes helt förvirrad då han varseblef mig. O ktaat afståndet ville jag säga honom några vägledande ord, då jag kände mig häftigt omfartad bakifrån, och fönstret slogs igen med raseri. Min gamla väkterska hade rusat in som en furie. Jaså, är det på det viset, ditt förbannade stycke! Fvad går det för nöd åt dig? Hvarför kallar du qvarterets gatpojkar till din hjelp? Det skall bli annat af, det lofvar jag; i denna dag skall fönstret spikas igen och sn få vi se om lilla fröken trifs bättre l, Jag darrade af fruktan att hon skulle utföra sin hotelse. Det var min enda pjutning att inandas frisk luft vid fönstret. Lyckligtvis syntes hon sedaare ej tänka derpå, utan åtnöjde sig endast med att ännu strängare bevaka mig. Sedan denna dag har ingenting inträffat som kunnat stadfästa min för. oppnisg attuppväcka grannarnes nyfikenhet. Jag barej sedan dess hört barnen leka bakom muren. Ha föräldrarne, uppskrämda af deras berättelser, skickat dem att förlusta sig på annat håll? Eller har min förföljare användt någon ny djefvulek list för att jaga bort dem? Hvad vet jag! Tanken på Philip de Lussan återvaknar oupphörligt i min själ. Kanske betalar han nu med grymma lidanden sina modiga ansträngningar att rädda mig. Ådelmodige Philip! Med lugn skulle jag uthärda alla lidandeny blott jag visste att du ej längre sväfvade i någon fara! .. Genom list har jag fått veta att: han ej varit ensäm nere i gångarne, och att de trott någon kommit till hans hjelp. Jag förmodar nästan att mina förföljare sjelfve ej veta mera, O, min Gud! min Gud! be