Aftonbladet – 22 mars 1855, sida 3

gar. Expeditionen nådde således utan särdeles motstånd Wulia, ett mycket bördigt och tätt befolkadt land: Ett herrligt landskap utbredde sig för deras blickar vid utträdet ur skogen: en rik slätt, öfversållad. med grupper af kyddor, red mellanliggande oålade fölt och dammar och samlingar af de skönaste träd. Bland dessa visade sig nu först gigantiska palmer, ett för det tropiska Afrika särdeles egendomligt träd. Samlingar af regnvatten, här kallade ingåljam, hvilka endast i den regniga årstiden förenas och då bilda rinnande floder, voro här tillräckligt stora och djupa att föra båtar. Nära en äylik slog man läger, och från detta centrum gjordes sederråera plundringståg till det kvingliggande landet. De resande medföljde på två af dessa raz2ias, hvilka båda hämmades af den stora floden Serbenel, som är en biflod till Schary. De, som bjödo till att öfvergå densamma, dödades af fienden, som förstuckit sig i sina båtar. Folket i Messgo är välbygdt, ehuru ej just vackert. Qvinnornas ansigten äro ohyggligt vanställda af en elfenbensprydnad, som de bära i öfverläppen. De odla sina fält med omsorg och producera hufvudsakligen ghafulg. De hafva oxar och hästar, men dessa äro för det mesta småväxta. Efter att hafva samlat ett byte af vid pass 5000 slafvar och 10,000 boskapsdjur, återvände expeditionen till Kuka, som nåddes d. 1 Februari 1852. De geografiska resultaten af denna resa äro högst intressanta. Hela det land, som vid detta tillfälle upptäcktes och undersöktes af Barth och Overweg, ungefär 20 geografiska mil sydost från Kuka, är en omätlig, jemn slätt, nästan omärkligt sluttande mot Tsadsjön. Messgo-landet isynnerhet har en så slät yta, att vattnet nästan alldeles icke kän af rinna, utan bildar allestädes stillastående samlingar och hela landet är af dem genomskuret. Dessa småströmmar höra till Scharys bassin, men få mil sydvest från Wulia är floden Kebbi, som tillhör Benue, hvarför vattenskilnaden mellan sjöarne Tsad och Kowara ligger mellan Wulia och Dawa. Det synes nästan, som skulle under den regniga årstiden dessa floder bli förenade till en oafbruten farled mellan de båda sjöarne. Utom i Mandara-territoriet sågos inga berg och endast några få, nästan omärkliga, granittoppar reste sig från den stora slätten vid Waga och på några andra platser. Hela. trakten är af en stor bördighet. XX. D:r Barths resa till Bagirmi. Efter en kort hvila af några veckor lemnade de begge resande Kuka i slutet af Mars 1852 åt två olika håll: Barth gick åt sydost mot Nilen, Overweg sydvest mot Kowara. Barth begaf sig först till Karnak Loggene, belägen vid floden af samma namn och hufvudstad i ett likbenämndt distrikt. Derefter kom han till Schary eller Asu, och som detta land stod i fredligt förhållande till Bornu hade Barth hoppats att här bli vänligt emottagen. Men så blef ej fallet. Till följe af de intriger, som spunnos af en inföding i Bagirmi, hvilken nyligen återvändt från Kuka och ej funnit sig tillräckligt hedrad af sultanen och viziren, utspredos de mest absurda rykten om ändamålet med Barths besök, nemligen, att han var en farlig trollkarl och att han kommit att skada folket och detronisera sultanen. Följaktligen visades honom det starkaste motstånd, och han fick ej öfverfara floden vid detta ställe. Emellertid tog Barth en omväg och öfvergick strömmen på en annan färja och inkom så i kungariket Bagirmi; men nu hämmades hans vidare framkommande och han fick endast sända sina rekommendationsbref till bufvudstaden i Asu, tills ett svar kunde anlända. Nu hände det sig så, att sultanen var frånvarande på en kampanj längt söderut hvarföre ett svar koma efter 7 dagar från hans vidarie, att ett sändebud skulle skickas till sultanens läger, och att Barth skulle tillåtas att gå till Bugoman, en stor stad 7 mil längre upp åt floden, och der invänta sultanens eget bestämmande. Bugoman var förr hufvudstad i ett sjelfständigt land och dess invånare visa ännu så mycket oberoende, att de vid Barths ankomst alldeles icke aktade den befallning han medförde utan, efter att hafva låtit honom vänta på den nakna strandens brännheta klippor en hel dag, tvungo honom att återvända till Loggene att der invänta sultanens återkomst till sin hufvudstad. Efter ett förnyadt försök lyckades han slutligen att den 28 April nå Bugoman, men fick ej sträcka sina utvandringar bortom denna plats. Slutligen den 10 Augusti, efter ett uppehåll af tre månader, erhöll Barth frihet att återvända till Kuka, der han med Overweg ville bilda nya planer till vidlyftiga reseföretag i Centralafrika. D:r Barth var den förste europå, som besökte Bagirmi. Hela landet tillhör Tsadbassinen genom floden Schary, som vattnar detsamma. Denna flod är vid Asa 900 alnar bred och har en ström af 3 eng. mil i timman, samt är en praktfull flod, utsträckande sig åt öster ända emot Nilen. Större delen af Bagirmi är en stor slätt och endast mot de östra och sydöstra gränserna synas berg. Mahommedanismen har slagit rot i Bagirni; men Barth talar derom som ett halft hedna land,. Den väg han gick, så långt som till Masena, är en af de hufvudsakligaste och den sydligaste af de stora vägar pilgrimerna från Centraloch Vestafrika tåga till Mekka. Barth träffade många intelligenta pilgrimer, och blef i stånd att med tillbjelp af deras upplysningar konstruera en karta af Waday och tillgränsande trakter. Han har öckså