Aftonbladet – 22 mars 1855, sida 3

ket lyckligare nu än nyss! Först återsåg jag solens strålar, och sedan, huru mycket mindre fruktansvärd ansåg jag ej min fångenskap då jag erhållit en qvinlig väkterska. Min gamla värdinnas hoelser och brutala sätt ingåfvo mig ingen -bestämd fruktan. Jag befann mig nu uti ett ovanligt litet rum, som måste utgöra en del af någon mycket gammal byggning, kanske till och med af ett torn, att döma efter dess regelbundenhet och runda form. Dagern insläpptes genom tvenne fönster, hvars stora fördjupningar utvisade miirarnes ovanliga tjocklek. De voro begge förzedda med galler. Det ena, hvilket satt så högt att jag ej kunde uppnå det, hade formen af en vindskupa; fönsterbågen var betäckt af daxm och spindelnät. Det andra vette åt en instängd gård, f.ll med grus, stenar, ogräs och krokiga träd. En hög mur hindrade mig att kasta en enda blick längre bort. Det röda tegelgolfvet var hoplappadt på flera ställen; de utstående bjelkarne i taket voro svärtade af rök och väggarne bara. Möbleringen bestod af-en tältsäng, ett träbord, två halmstolar; en gammal koffert, gom syntes sedan hundra år tillbaka vara ett tillhåll för mal och annan ohyra, hade fått plats i ett af de mörkaste hörnen.En sak öfverraskade mig isynnerhet: — sängen, bordet och de begge stolarne voro alldeles nya; dessa möbler, som skarpt afstucko mot det öfrigas mörka motbjudande utseende, hade ännu aldrig varit begagnade utan sågo ut att hafva blifvit ditflyttade först föregående aftonen. Det behöfdes ej så mycket för att uppväcka min oro, utomdess hade jag god tid att öfverlemna mig åt de sorgsna reflexioner denna omständighet ingaf mig,ty en god del af dagen förflöt utan att någon kom in i mitt fängelse, Säkert hade den gamla qvinnan, upp