Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

danska; den aflidnekejsarens enka är ju konungens af Preussen syster och med set österrikiska höfvet ha förbindelserna varit mycket lifliga. Något sådant bar icke varit händelsen med det danska hofvet; ty att prins Fredrik af Hessen, den eventuelle tronarfvingen till Kurhessen, har varit gift med en af Nikolai döttrar, synes, sedan han nu afsagt sig alla arfsanspråk på danska trone:, blott innebära någonting förpligtande för bonom personligen, hvarför det äfven är i sin ordning att han säges ha rest eller ärna resa. Visserligen härstammar den ryska kejsarfamiljen från det oldenburgska huset, men är det någon gren af detta, som varit fientlig mot danska konungahuset, är det nägon slägt, som Danmark har att tacka för olyckor och lidanden, så är det väl den holstein-gottorpska. Och hvad sjelfva den iyska linien angår, så äro ju Peter den tredjes planer mot Danmark, som lade grunden till vår statsskuld, tillräckligt bekanta, liksom att det var den ryska förbindelsen, som förorsakade oss det korta föga hederliga kriget och de stora rustningarne 1788 samt angreppet på Köpenhamn 1801, äfvensom att vi slutligen blefvo belönade för vär trohet mot Ryssland genom förlusten af Norge, som kejsar Alexander under sammankomsten i Åbo 1812 bortskönkte ät svenska kronprinsen i stället för att skafta oss den högtidligt lofvade ersättningen för Köpenhamns öfverfallande 1897. Det är väl icke lävgre någon som inbillar sig att vi. äro skyldige Ryssland någon tacksamhet för vår nya arflag; det finnes väl ingen som längre betviflar att kejsarens af Ryssland en tid så lofprisade högsintbet vid detta tillfälle blott var ettsteg af samma för Europas jemvigt och de särskildta staternas sjelfständighet så farliga, ihärdiga och djerfva politik som nu bekämpas på Krim, eller att vi blott hafva att tacka vära diplomaters brist på sinnesnärvaro och skarpsinnighet, på statsmannainsigt och förutseende, för denna akt, som för oss öppnar utsigten att en gång i framtiden få en kung oss tillsänd af ryska kejsarens nåd. Derföre hafva vi således ingen tack att aflägga i S:t Petersburg, deri ligger intet skäl att afskicka den eventuella tronarfvingen för att öfverföra en kondolensskrifvelse. Men, skall man säga, prins Kristian sjelf har dock den aflidne ryska kejsaren att tacka för sin utnäm-. ning till dansk tronföljare. Vi tro det ej; vi tro ej att prins Kristian kan betrakta det hvarken som någon yttring af personlig välvilja eller som något erkännande af hans duglighet och sjelfständighet, att Ryssland gick in på hans utnämning. Prins Kristian har att tacka sin kunglige frände på Danmarks tron, sina härvarande närmare arfberättigade slägtingar, den dåvarande danska regeringen, som föreslog honom och banade vägen för hans utnämning, och slutligen det danska folket, som oaktadt det väl kunde varit berättigadt att hysa större förhoppningar, beredvilligt mottog och erkände honom, — men ingalunda Ryssland. I hvarje händelse, om han vore skyldig någon tacksamhet, så blef det hans egen privata sak att uttala densamma; det var icke såsom dansk tronarfvinge, icke på danska regeringens vägnar, som han hade att ådagalägga densamma. Ännu mindre kunna vi erkänna det skälet, som vi också hafva hört anföras, att de andra sändebuden som varit föreslagna voro för gamla och svaga att tåla den långa resan under denna stränga årstid. Är det måhända riktigt att utsätta tronföljaren för en sådan resas besvärligheter, för isbåtsfärd öfver Bälterna och kurirresa genom Rysslånds snömarker? Om öfverhofmarskalken Levetzon och general Krogh — begge hafva vi hört nämnas, och hvilkendera af dem som helst skulle ha varit ett val, vid hvilket intet var attklandra — icke voro disponibla så ha vi väl yngre hof. män och generaler? Hvad har öfverhofstallmästaren för vigtigt att beställa, att icke han skulle kunna resa? Hvad general de Meza, hvad grefve Knuth eller geheimerådet Reedtz? Ja, hvarföre skulle man icke till och med kunna ingå på Morgenpostens förslag att afsända öfverste Tscherning? Kort ssgdt, det var alldeles ingen brist på personer; har man valt prins Kristian, så är han vald, oaktadt andra funnos att skicka, som skulle ha varit mera lämpliga och bättre passande dertill. Men om prins Kristian verkligen skulle vara skickad ill Ryssland, så skulle detta vara beklagligt både i yttre och inre politiskt afseende. Det är säkert att len förra regeringen gjort Danmark misstänkt i vestmakternas ögon genom sina enfaldiga rustningar ; det är säkert att så väl flere medlemmar af densamma hyste starka ryska sympatier, som att dessa funno deltagande i hofkretsarne och ådagalades vid flera tillfällen ; derigenom styrktes blott vestmakternas missro till vår neutralitetspolitik. Ifall den nya regeringen, som förklarat att den skall fortsätta sina förerädares system i detta afseende, debuterar med att skicka Danmarks eventuelle tronarfvinge till Ryssland, nuru skall det upptagas af det sednares fiender? Är det rälbetänkt i detta ögonblick då möjligtvis de första af Östersjöflottans kryssare redan vänta i Aalbeksbugten pä isens uppgång, och då i södern det arbetas på att lraga de mindre staterna in i kriget, att sända en person, som står tronen så nära, i ettartighetsärende ill Petersburg? Skall det icke se ut söm om ärenlet var en förevänning för att gifva prins Kristian tillfälle att försäkra det ryska hofvet om sin familjs och den danska regeringens tillgifvenhet och vänskap? Vi behöfva väl icke försäkra, att vi ingalunda missänka den nuvarande danska regeringen för att hafva afsändt prins Kristian för ett sädant ändamäl eller för ryska sympatier i allmänhet; men hvad kan värt för roende gagna den vis å vis makter, som redan förut attat en grundad misstanka och hvars fördel det kan vara att begagna denna såsom motiv att tvinga Danmark att bryta freden. Om prins Kristian säledes verkligen är afsänd, så ser det i vära ögon ut säsom en stor oförsigtighet. Ännu värre följder kunde deona ambassad likväl sanske hafva för vår inre utveckling. Det är väl anot att prins Kristian för tillfället är utan all inlytelse på densamma . men det kan likväl ingalunda ara det dan:ka folket likgiltigt för hvilka utländska nflytelser den eventnelle tronarfvingen utsättes, hvilka ;ekantskaper han formerar, hvilka råd och lärdomar au medför bem utifrån, i hvilken ristning bans önskingar och äsigter i allmänhet inledas; det är knappast cksä helt och hållet ogruidådt, hvad man talat om den örra ministeren3 och det unga hofvets, ömsesidiga ängifvenhet eller när man allra närmast intill troen spårat missnöje med den i förlidne December kedda förändring af personer och system. Detta är ågot — det tillstå vi — som man biott i nödfall bör ffentligen framdraga eller i tryck säga; det är nåsot, för hvilket det oftast är riktigare att tillsluta gonen, emedan man så länge som möjligt bör hålla illfället öppet för sädana högtstående personer att örändra deras meningar och sympatier och icke utan Wödvändighet bör såra deras känslor. Menu hvem kan id ryktet om prins Kristians sändning till Petersburg e bort derifrån? Hvem skulle under sådana omstänligheter kunna snnat än finna det mycket betänkligt, m hans kongl. höghet, här hemifrån medförande skådningssätt som icke äro särdeles gynnsamma för år frihet och författning. nu skulle öfverlemnas åt